De tre konstnärerna Mats Svensson, Malin Östlund och Andreas Johanssons uttrycksformer ser olika ut, men nu har de sammanstrålat i en gemensam utställning och deras verk samsas i Nordanås utställningslokal.
Mats Svenssons tavlor av människoliknande former i naturen är bryggan mellan Malin Östlunds realistiska porträttbilder och Andreas Johanssons mer abstrakta målningar i olja.
Alla tre kommer ifrån Skellefteå, men de behövde åka 140 mil innan de träffades. Andreas Johansson har bott på Österlen i 32 år och det var under en utställning tillsammans med Malin Östlund som han träffade Mats Svensson, som då hade tagit en paus i måleriet. Mötet gav dem alla en nytändning, särskilt Mats.
– Nu målar jag för fullt igen och låter tankarna och naturen leda mig, säger han.
Grunden till Mats Svenssons oljemålningar kommer från klipporna som formats av Ruttjebäckens vatten i Hemavan.
– De var så mjuka. Det såg ut som hud och sedan upptäckte jag att jag kan göra precis vad som helst till människokroppar, säger Mats Svensson.
Ett verk som tar plats i rummet är Malin Östlunds skulptur ”Tankebanor”.
– Keramik är något jag håller på med i mån av tid, för det kräver ett mer meditativt arbetssätt. Just den här skulpturen gestaltar en kvinna som är inne i sig själv samtidigt som hennes tankebanor snurrar runt huvudet.
Inspiration hittar Malin ofta hos de gamla klassiska konstnärerna med figurativt oljemåleri.
– Jag vet sällan vem det är som kommer fram på duken. Men jag har upptäckt att det är ungefär tre till fyra kvinnor som kommer tillbaka.
Kvinnorna i Malins verk har ofta rött hår och är omringade av natur.
– Jag brukar inte måla så många blonda. Då tror alla att det är ett självporträtt, säger Malin Östlund och skrattar.
Andreas Johansson har nyligen återvänt till sin hemby Gran i Kågedalen för att komma närmare familjen. Han hoppas att bildkonsten ska få ta mer plats i berättarnas stad.
– Sara kulturhus tar mest in internationellt kända konstnärer som redan gjort sig ett namn. Skellefteå har en rik konstkultur och jag hoppas att det kan fortsätta vara levande på Nordanå, trots att man geografiskt valt att splittra kulturen. Att utställningar kan avlösa varandra. Så även på Galleri1.