Insektsexperten Bengt Ehnströms bok ”Insektsgnag i bark och ved”, utgiven av SLU Artdatabanken, ger enligt förlaget ovärderlig hjälp för att tolka skogsskador och för att inventera insekter med hjälp av deras gnag i bark och ved. Skelleftekonstnären Sara Forsström ser någonting mer.
I de spår som granbarkborren, den blå praktbaggen eller någon av de andra trägnagande insektsarterna genererar kan hon utläsa ordlösa texter. Nu bjuder hon in till en fascinerande utställning där vi själva tillåts läsa och tolka texterna – bara vi är öppna för dem.
Trots att hon växte upp i Kusmark och numera bor i Avaborg, alldeles i närheten av Kvarnbyn och Frörenseriet där det varje år hålls en sommarutställning med flera konstnärer, är det ovanligt att Sara Forsström ställer ut på hemmaplan.
Men hon bodde under många år på andra platser och har följaktligen byggt sitt nätverk där. Nu uppstod en möjlighet att ta över Frörenseriet under ett par veckor i juni för en egen utställning, och hon tog chansen.
– Det är ett ganska stort steg för mig att ta över rummet. Ända sedan tonåren har jag varit kär i den här lokalen. Jag minns att jag såg en musikföreställning med Thomas Andersson här och blev förälskad, säger Sara.
Det är lätt att förstå. Byggnaden är ursprungligen uppförd intill Kvarnbyån som ett sågverk under 1900-talets början. Den blev sedermera ett frörenseri från 1940-talet och framåt, och är numera fest- och utställningslokal.
Men det är någonting med miljön – bruset från ån, byggnadens trästruktur och det naturliga ljusinsläppet – som förstärker alla verk som visas upp här och som inspirerar till skapande. Det är som byggnaden skriker att dess rätta syfte aldrig var någonting annat än just detta.
Naturen och dess mönster har länge varit en inspirationskälla i Sara Forsströms konstnärskap. Nu är det Texten som ska lyftas. Konstnären har smyckat de två våningarna i frörenseriet med i huvudsak nyproducerade alster som bygger på insektsgnag och det som döljs i dem. Ibland förstärkta, ibland inverterade eller spegelvända. Ett hemligt språk som förflyttar sig och antar olika former, färger och storlekar.
– Jag vill förmedla min fascination för de mönster som bildats och hur jag omedelbart tolkade dem som text. Någonting i mig förstår dem, men inte som andra delar av hjärnan förstår text. De ger mig en känsla av förtröstan och skapar en starkare känsla av angelägenhet kring det naturliga, säger Sara.
Tekniker och material i utställningen spänner mellan allt från blyerts, grafit, glödpenna och hammarlack till linoleumtryck, gips och björknäver.
– Jag har alltid jobbat med strukturer och läsandet går också att göra genom beröring. Jag skapar någonting med mina egna händer av det jag ser och känner, säger Sara, som i dag arbetar som konstnär på heltid.
– Det här projektet tog tag i mig. Det är ett fint möte mellan natur och människa. Jag har släppt alla hämningar i den här utställningen, men det är bara att följa med.
Hon betraktar verket ”Sidan etthundratjugotvå pocket”, från en komposition av oljekrita på linneduk, där myller av insektsgnag ramats in på ett sätt som för tankarna till ambitiöst illustrerade diktböcker.
– De blir som verser på ett nytt språk.