På Nordanå finns en donation och konstsamling av Sture Meijer som kallas Meijersamlingen som hängs om vart tredje år. I den nya utställningen, som öppnar på söndag, möts man av människor, kroppar, ryggar med eller utan ansikten och teckningar av detaljerade landskap.
Människan är det centrala. Meijer sägs vara en av få konstnärer som inte använde sig av en levande modell, han lät istället sitt skarpa människominne ta form på den vita duken.
Det finns ett djup i Meijers målningar, motiven har en klassisk prägling och Meijer återkommer ofta till samma motiv. Det tekniska utförandet varieras tillsammans med det poetiska anslaget.
Anna-Karin Larsson, kurator på Skellefteå Konsthall och ansvarig för Meijersamlingen på Nordanå, är väl bekant med hans konst.
– Sture Meijer hade både ett kraftfullt och suggestivt måleri ofta med existentiellt innehåll. I denna utställning har vi lyft fram hans målningar och teckningar av människokroppen och landskapet. Motiv som många konstnärer genom konsthistorien använt sig av.
Söndagen den 10 december öppnas en ny utställning i Meijersamlingen som visar hans gestaltningar av människan och landskapet i olika tekniker.
– Han visste att vi skulle öppna en ny utställning och tanken var att jag skulle hinna förankra innehållet för honom. Tyvärr blev det inte så då hans bortgång kom plötsligt för mig.
Hur var din relation till Sture Meijer?
– Han var en väldigt intressant, underfundig och rolig person som alltid hade något på gång. Sture var ju en väldigt beläst och intellektuell person som gärna tipsade mig om läsning och litteratur. Det var alltid roligt att prata med honom. Han har levt betydligt längre än mig så han lärde mig mycket. Jag har ju arbetat med samlingen i väldigt många år och då växer en sorts vänskap fram.
Anna-Karin Larsson står med en verktygslåda i sin hand och har precis hängt upp den sista tavlan föreställande en man badande i en djup mörk sjö.
Vad skulle du säga om Stures Meijers sätt att ta sig an motivet?
– Det är det expressiva måleriet han har med kompositionen i bilden som ger den tvådimensionella känslan. Det är där hans styrka ligger. Hur han med färg och komposition lyckas fånga ett djup i bilden. Han har ju haft olika perioder. Under 70-talet målade han naturen, han var tidig med att uppmärksamma växthuseffekten och miljöfrågor.
När upptäckte du hans första målning?
– Det var på Umeå Lasarett. De målningarna han har gjort i en passage genom lasarettet är för mig som en sommarvandring i frodig vegetation av grönska och jordens skörd. Jag tycker den offentliga konsten har en viktig roll, att den kan skapa ett intresse och en ingång och även förhöja ett sjukhusbesök. Att få något varmt som är omslutande.
Vilken roll har han i dagens Konstsverige?
– Han är en generations konstnär som de flesta i konstbranschen känner till. Han har gjort sig ett namn och är en konstnär som jag tycker har utvecklats från när han började till nu. En del kanske kan stanna i sitt konstnärskap och bara repetera samma sak. Sture Meijer hade en öppenhet och utvecklades ständigt, trots skiftade ingångar så fanns där en röd tråd och ett igenkännande.
Vad utmärker en Sture Meijer tavla?
– Han har ju målat mycket landskap, människor och stilleben i olika tekniker. I en tidsperiod har människogestalterna i hans målningar mer torsoliknande kroppar utan ansikten och på slutet fick människorna ansikten.
Vad skulle du säga var hans genombrott som konstnär?
– På 60- och 70-talet slog han igenom genom att utföra ett flertal offentliga verk runt om i Sverige. Sture fångade en tid och jobbade enträget med att utveckla sig själv och sin konst. Med Sture så kan vi se en tydlig utvecklingskurva, från hans första verk på 50-talet tills i dag.
Vad hade han för roll för konstens utveckling i Skellefteå?
– Han har en stor roll. Alltså han är en av våra stoltheter i Skellefteå. På söndag, i samband med Nordanås julmarknad kan man passa på att komma hit och besöka Meijersamlingen och hedra honom.