Emily Hopkins ställer ut på Galleri1. Men det gäller att skynda sig för sista dagen för utställningen är onsdag den 26 juni.
Tavlorna med gråtande barn gjorde försäljningssuccé under 70-talet. Under pseudonymen G Bragolin målade Bruno Amadios gråtande barn som sedan har masskopierats och sålts i miljontals exemplar över hela världen. Skellefteåbaserade konstnären Emily Hopkins har under rubriken ”Ice cream remedies” utvecklat de vädjande blickarna genom att addera glass i mungiporrna.
– De har fått glass för att sluta gråta, alltså något annat än vad de egentligen behövde. Glassen symboliserar ett behov som inte är tillgodosett.
Bilder med gråtande barn har Emmy Hopkins jobbat med sedan 2010.
– Det känns som om de talar till mig och när jag ser dem så har jag känt att jag vill göra något eget med dem. Och jag jobbar ofta med second hand eller vintage produkter.
Gråtande barn
Att hon bygger på en annan konstnärs målning ser Hopkins som att ge bilden ett extra spektrum av tankar.
– När jag började måla på Amadios gråtande bar så var det ju många som undrade om man verkligen får göra så. Svaret är att man får faktiskt det. Man får måla på andras verk. Sedan är ju dessa tavlor som hänger här inga original av konstnären. Fast man får även måla på original.
Verk av Emily Hopkins: ”Folkhemmet/You can't sit with us”.
Längst inne i Galleri1 står en liten kökssoffa med glasskärvor. Verket har Emily Hopkins döpt till: ”Folkhemmet/You can't sit with us”.
– Det är ett uttryck egentligen som kommer från filmen ”Mean Girls”. Meningen har en dubbel betydelse för mig.
Dels det här med gängbrotten och sprängningarna med glassplitter och sedan kökssoffans bekvämlighet. Att våldet har nått in i folkhemmet.
Inspirationen till sin kost får Emmy Hopkins genom egenupplevda händelser i sitt liv.
– Det är väldigt terapeutiskt för mig att jobba med konstnärliga uttryck. Jag hämtar händelser från mitt arbetsliv eller från min barndom. När jag möter människor som tolkar min konst så ger det mig mycket. Det är svårt att definiera känslan, men det når in på ett djupare plan. Att det som jag gjort kan ta fram känslor som de annars inte skulle ha upplevt. Jag älskar det.
Emily Hopkins: ”Jag vill höja upp barnet till en position där barnen är onåbara för det onda”. Verket heter Unreachables.