Alvin Jonsson, Levi Jonsson, Johannes Svedberg, Petrus Holmgren, Magda Hellgren och Lovisa Holmgren från Skellefteå.
Levi Jonsson och Johannes Svedberg går andra året på estet-musik på Anderstorp. De har alltid gillat att sjunga i skolkören, och för Levi låg det nära till hands att söka till Sveriges ungdomskör.
– Min äldre bror Alvin har sjungit med dom ett tag och när han sa att de skulle resa till Japan bestämde jag mig för att göra en digital audition. Japan har länge lockat, med Nintendo och den annorlunda kulturen, säger Levi.
När Levi berättade för Johannes att han blivit antagen till provinternat, gjorde Johannes ett försök och kom med han också. Internatet var i Visby och killarna fick 15 nya låtar att lära sig. Det gäller att öva mycket hemma eftersom reptiden inför konserterna är kort.
– Ja herregud vilken repertoar att öva in, säger Johannes.
– Det första internatet är alltid värst eftersom det är så mycket nytt, säger Levi.
Nu har killarna sjungit med SVUK i ungefär ett halvår och utöver Visby varit på internat i Vadstena, Gävle och Japan. 34 körsångare från hela landet varav sju Skelleftebor åkte med på Japanresan tillsammans med dirigent Maria "Masja" Goundorina, assisterande producent Maria Andrejic Bengtsson och producent Lotta Wilund.
"Gänget från Skellefteå är det bästa ever. SVUK-sångarna från Skellefteå, inte minst de unga som utgör nästan halva tenorstämman, är anmärkningsvärt bra både som sångare och personer. Så vi brukar skämta om att det måste vara något i vattnet just i Skellefteå", skriver Lotta i ett meddelande.
– Ja vi är ju rätt många i alla fall, säger Johannes och ser lite generad ut.
Petrus Holmgren, Alvin Jonsson, Jakob Hällgren, Magda Hellgren, Lovisa Holmgren och Thea Svensson kommer alla gått musikprogrammet på Anderstorp.
– Att vi är många kanske beror på att det inte finns någon ungdomskammarkör i Skellefteå. Sedan har det spridit sig hur roligt det är att vara med i SVUK. Alla som är med har ju gått musik på Anderstorp och känner varandra, även om det bara är vi två som bor kvar i Skellefteå, säger Levi.
Vad är roligast?
– Det är en jättebra gemenskap och det är en duktig kör. Dirigenten är ett proffs, det är coolt och väldigt mäktigt att få ledas av en sådan dirigent, säger Levi.
– Att först lyssna på Spotify på en körlåt man ska göra och så kommer man på plats och det låter precis likadant, det är häftigt att få uppleva, säger Johannes.
Johannes Svedberg och Levi Jonsson går andra året på estetiska musikprogrammet på Anderstorps gymnasium. De sjunger också i Sveriges ungdomskör.
De berättar att de imponerades väldigt mycket av körerna de fick sjunga med i Japan, särskilt skolkören som var i åldern 13-18 år (i SVUK är åldersspannet 16-25 år). Skolkören övade fyra timmar måndag till fredag och åtta timmar varje lördag.
– De sjöng otroligt rent och det lät perfekt, säger Levi.
– Men en nackdel med Japan är att i highschool har de tolv timmars skoldagar och landet har ju en fruktad jobbkultur, säger Johannes.
De tycker att höjdpunkten på resan var "home stay", när de bodde hemma hos någon från den japanska kören och fick känna på det japanska vardagslivet. De besökte en skola och fann nya vänner som de håller kontakt med på sociala medier. Trots vissa svårigheter att kommunicera kom de nära sina värdfamiljer.
– Jag hade övat in några japanska ord och det underlättade för de var inte jättebra på engelska. Vi använde kroppsspråk och Google translate, säger Levi.
– De är så artiga och välkomnande och vill hjälpa till även om det är svårt med språket. De bugar och tackar och den respekten man visar varandra är väldigt fin, säger Johannes.
SVUK:s största konsert hölls i Saitama Art Center Concert Hall. De sjöng Furusato på japanska, tillsammans med JCA National Youth Choir.
Efter ett späckat schema de första dagarna med repetitioner och gemensam konsert med de japanska körerna, fick de tid att vara turister och besöka huvudstaden. Det var 40 minuters tågresa från Saitama där de bodde till Tokyo och på pendeltågen satt alla tysta. Maten smakade sött och det var väldigt rent överallt.
– Men det finns inga soptunnor, japanerna tar med sig allt skräp hem. En kompis köpte kaffe på Starbucks och sedan fick han gå och bära på muggen i fem timmar, säger Johannes.
– Det är ingen som står ute på gatan och äter. Vi gjorde det en gång och folk började skratta och fota oss. De äldre tittade snett på oss, säger Levi.
SVUK, en japansk kör och personer från den svenska ambassaden.
De kände sig ganska långa och exotiska som turister.
– Vi stack ut rätt mycket men det kändes bra. Vi fick visa upp oss i våra hoodies med svenska flaggan och representera Sverige. Vi var som kändisar och det var en behaglig känsla, säger Johannes och skrattar.
De är överens om att de varit på livets resa och när de kom hem kändes det nästan lite tomt. Vad ska de göra nu liksom?
– Jag fick en släng av postproductiondepression, säger Levi.
– Jag var bara jetlaggad, säger Johannes.
Nu hoppas de att den japanska kören kommer till Sverige och sjunger med SVUK någon gång. Härnäst väntar sommaravslutning i Helsingborg, ett lite lugnare läger då de ska säga hejdå till några som slutar. Bland annat dirigenten Masja.
– Dirigenterna byts ut efter tre år och nu vet vi inte vem som kommer i stället. Det blir spännande att se, säger Levi.
Fortsätter ni i kören tio år till?
– Jajemen, säger Johannes snabbt.
– Så länge vi tycker det är kul fortsätter vi - om vi bor i Sverige, säger Levi.