I årets julkalender ”Snödrömmar” på SVT ses bland andra dessa skådespelare. Överst från vänster: Måns Nathanaelson, Shirley Clamp, Christine Meltzer och Olle Sarri. Nederst från vänster: Hedvig Åhrén, Ellá Márge Nutti och Anna Åsdell.
Varje morgon sitter hon i soffan med de två sönerna, sex respektive åtta år, och ser på julkalendern "Snödrömmar" där hon själv spelar mamman Maggan.
– Det är så roligt se hur de reagerar på allting som händer. Kalendern är ju ibland lite läskig, säger Anna Åsdell.
Härom dagen när hon skulle hämta sönerna på skolan blev det lite ståhej med autografer. Anna Åsdell skrattar gott. Hon har stått på scener i nästan två decennier men aldrig stött på det hon nu är med om.
– Julkalendern har ett otroligt genomslag! Det är underbart.
Centralt i årets kalender är de samiska myterna med allt från Stallo – som enligt sägen sägs äta barn – till det osynliga folket Saajvoe som barnen i kalendern sökt upp för att rädda släktens framtid.
De samiska myterna kom Anna Åsdell i kontakt med tidigt i livet.
– De har funnits där jämt, berättelserna som min aajja, farfar Ragnvald, berättade för oss i kåtan på somrarna utanför Tärnaby. De stunderna var starka och fina. Mina föräldrar har också berättat, och jag och Jon har berättat en del för våra barn. Så, de finns liksom med.
Med sina sydsamiska rötter känner skådespelaren Anna Åsdell en stark samhörighet med den samiska mamma hon spelar i kalendern. "Men hon är lite mer yvig än mig", ler Åsdell som tycker det är en drömroll.
Anna och sambon Jon träffades på Jokkmokks marknad för 13 år sedan. Hon, med rötterna i Lycksele, han med sina i Gällivare. Tillsammans valde de det senare som bostadsort då Jon är renägare där medan Anna är skådis och regissör. Men nu bor de i Skellefteå.
– Det är alltid jag som farit i väg på turnéer och jobb, men nu i år när jag fick jobb på Västerbottensteatern bestämde vi oss faktiskt för att bo i Skellefteå och hyra ut huset i Gällivare. Familjen fick följa med mig för ovanlighetens skull. Det känns fint.
Att det blev Västerbottensteatern handlade i grunden om att Anna längtade efter att spela mer i ensemble igen, efter ett ha spelat många monologer. Nu spelar hon i föreställningen ”När vi var samer”, till våren blir det turné med barnföreställningen ”Vid arken klockan åtta”. Men därefter blir det Gällivare igen.
– Min sambo och renarna är ju kopplade hårt till Gällivare, så Gällivare kommer för alltid vara en bas för oss, mer eller mindre. Så, som det ser ut nu flyttar vi tillbaka till sommaren.
Familjen på inspelningsplats i Kåbdalis, mitt i julkalenderns Gavmo värdshus. Anna Ådell ses här tillsammans med sönerna Keira och Elis samt sambon Jon.
Hon har, precis som i julkalendern, jobbat på både svenska och samiska genom hela yrkeslivet och ser det som en viktig uppgift att fortsätta berätta utifrån samiska perspektiv.
– Det ska vara lika naturligt som allt annat kan jag tycka. Som med julkalendern som tar avstamp i en samisk familj, att det får vara normen. Det är viktigt att vi i norra Sverige får känna igen oss i karaktärer och situationer utan att det är något konstigt med det.
En del kritiska röster har menat att den samiska historien i kalendern inte tillhör den svenska historien. Vad säger du när du hör sånt?
– Ja det är ju totalt historielöst. Säger man så måste man gå hem och läsa på lite om historien.
Blir du förvånad över reaktionerna?
– Nej, det blir jag inte. Det finns människor som har bestämt sig för en viss bild. Så fort det bara andas att det har en samisk anknytning kommer det hat. Som ett brev på posten, tyvärr.
Om ett par dagar är julkalendern slut och det intensiva äventyret över. Har genomslaget gett nya samarbeten och möjligheter?
– Kanske det. Det finns lite planer, men inget jag kan säga just nu.