Karin Smirnoff föddes i Umeå men flyttade som liten till Stockholmsområdet där hon bodde i Södertälje, Tullinge, Huddinge och olika förorter innan hon i 20-årsåldern återvände till Västerbotten. Hon har sedan bott 10 år i Skåne och några år i Paris och bor i dag i Hertsånger och Stockholm.
När Norran når Karin Smirnoff på tisdagsmorgonen står hon och bakar mjukkaka. Helgen har hon försökt ägna till återhämtning efter en stressig period i och med releasen av den nya boken ”Havsörnens skrik”.
Karin Smirnoff debuterade med boken ”Jag for ner till bror” 2018 och redan året efter kom uppföljaren ”Vi for upp med mor”. Båda romanerna har blivit storsäljare.
Men – nu pausar vi och går tillbaka många år i tiden. Hur såg Karin Smirnoffs liv ut innan genombrottet 2018?
Fotograf, korvkioskbiträde, hemtjänstbiträde, journalist, bilrekonditionerare, servitris, vd inom träbranschen och copywriter är några av yrkena hon hunnit med innan författardebuten.
Även om cv-listan är lång och bred har skrivandet ständigt legat henne varmt om hjärtat.
– Jag har alltid varit intresserad av att skriva. Som 20-åring gick jag en skrivarutbildning, men blev gravid och hoppade av.
Bok två, ”Vi for upp med mor”, utkom våren 2019 och 2020 avslutades trilogin med ”Sen for jag hem”. Sviten om jana kippo har sålt i över 500 000 exemplar. Våren 2021 kom Sockerormen ut. I november 2022 utkom Havsörnens skrik, den sjunde boken i Millenniumserien.
Hon fick tre barn och småbarnsåren gjorde att skrivandet sattes på paus. Även om hon i bakhuvudet hade tankar på att skriva skönlitterärt fick det vänta.
Det var först när barnen var utflugna som hon fann tid, lust och ro att satsa på skrivandet. 2016 sökte hon och blev antagen till en utbildning i litterär gestaltning i Lund.
– Det var egentligen lite slumpmässigt. Jag bestämde mig i 50-årsåldern för att skriva skönlitterärt. Mest för att det kändes roligt, jag hade inga tankar på att satsa på en karriär som författare på så vis.
”Jag for ner till bror” fick ett jublande mottagande och nominerades till Augustpriset 2018 i den skönlitterära klassen.
I sin ansökan till utbildningen skrev hon en berättelse om hur hon klev av en buss vid en motorväg och vandrar i snö och blåst på väg till sin bror i Smalånger. Det blev startskottet till hennes debutbok ”Jag for ner till bror”.
Läraren fick upp ögonen för berättelsen och uppmuntrade Karin att fortsätta skriva vidare på berättelsen.
– Jag satte mig och skrev och efter en månad var boken klar.
Kort därefter kom uppföljaren ”Vi for upp med mor” och sedan kom fortsättningen ”Sen for jag hem” 2020. Efter det har hon prisats elva gånger och totalt har hon skrivit sex stycken böcker.
2018 debuterade Karin Smirnoff med boken ”Jag for ner till bror”. Bilden togs i samband med boksläppet.
Hur har livet förändrats sedan genombrottet?
– Egentligen inte mycket alls. Jag hade redan ett liv som var etablerat och jag trivdes bra med vardagen som den var. På samma sätt trivs jag nu, fast det har adderats en hel del saker. Jag reser mer, är borta mycket och får träffa många intressanta människor. Jag är inte lika stationerad som tidigare, säger Karin Smirnoff.
Det låter som att vardagen är mer intensiv i dag. Hur återhämtar du dig mellan varven?
– Skogen är min återhämtning. Det är en viktig plats för mig där jag känner mig som allra nöjdast. Barndomen bestod av djur och gårdar, naturen har alltid varit viktig för mig. Nu bor jag både nära skogen och havet och jag trivs väldigt bra med det.
Ser du skrivandet som ett jobb?
– Det är mycket mer än så. Hade jag sett det som enbart ett jobb hade jag sett till att jobba med det redan från början. Skrivandet är ett behov jag har. Men det har varit en process att hitta mitt egna litterära uttryck.