Ida Persson Labba är van vid kameror. Hon har synts i dokumentärer ("Tystnaden i Sápmi"), reality-tv ("Unga föräldrar", "Vårt stora samiska bröllop") och talkshow ("Mu jietna"). Men nu gör hon långfilmsdebut med global publik.
– Jag har inte förstått hur stort det verkligen är, det är liksom Netflix – det kommer visas över hela världen. Jag har svårt att greppa det förfarande (skratt).
27-åringen växte upp med en mamma som var producent på Sameteatern och hon gick gymnasial teaterutbildning i Luleå. Nu har drömmen om skådespeleri både vaknat och uppfyllts på kort tid. Sedan i februari har hon spelat in filmatiseringen av Ann-Helén Laestadius "Stöld".
– Jag är väldigt van vid att förmedla känslor, ta fram andra personers känslor och lyfta fram viktiga saker. Min teaterutbildning har bidragit till hela min karriär och att det har gått bra framåt. Jag har lätt att stänga av. När jag är programledare kliver jag också in i en roll, säger hon.
I filmen spelar hon Anna-Stina, bästa vän till huvudkaraktären Elsa (spelad av Elin Oskal).
– Det känns oerhört kul och jättespännande. Sjukt pirrigt (skratt).
Hur känns det att ha en så pass stor roll?
– Det känns lite overkligt fortfarande. Man blir sminkad och klädd på ett sätt jag inte själv skulle klä mig, det var svårt att förhålla mig till det. Men med tiden har det blivit lättare att acceptera att det är Anna-Stina, det är inte jag. Det har varit en resa i sig.
När Ida Persson Labba fick höra talas om filminspelningen ville hon vara med och berätta historien som ligger henne varmt om hjärtat.
Många profiler från Sápmi kommer synas i bild och en stor del av människorna i produktionen har samisk bakgrund.
– Det är en så oerhört viktig berättelse och det känns viktigt att det är vi själva som berättar vår historia. Vi känner alla igenom oss i filmen och dess bakgrund, nästan alla skådisar har renskötselbakgrund och har varit med och känt känslan som finns i filmen, säger Persson Labba.
– Man hör sitt språk i olika avdelningar och det är också viktigt att känna sig trygg. Historien är så tung och då är det viktigt att kunna känna sig trygg hela vägen, både framför och bakom kameran.
Netflix beskriver filmen som en skildring av "en ung kvinnas kamp för att försvara sitt arv i en värld där främlingsfientlighet är på frammarsch och klimatförändringar hotar renskötseln". En beskrivning som ligger nära Ida Persson Labbas verklighet.
– Min sameby, Vittangi sameby, har varit hårt drabbade av att renar blivit dödade. Att spela in filmen i Vittangi är tufft på ett sätt, den blir så nära ens egna erfarenheter och upplevelser. Då känns det mycket viktigare att lyfta fram vad som händer och vad vi upplever inom renskötseln i Vittangis marker. Det blir kraftigt på något sätt, det är inte lätt – men viktigt.
Är du stolt över att kunna göra detta?
– Ja. Jag är stolt över mitt ursprung alla dagar i veckan, dygnet runt, och jag gör vad som helst för att skydda den för både mig och barnens skull. Filmen ser jag som ett mycket bra verktyg
Filmen har främst spelats in i Vittangi, men även i exempelvis Jokkmokk.
– I Vittangi är det så mycket folk som flyttat in, det är ett sådant liv i byn nu (skratt). Det är kul hur det har höjt Vittangis befolkning, det är så mycket som händer och folk har stenkoll på var det filmas. Jag tror att alla bybor har haft något med filminspelningen att göra, det är kul att ortsbefolkningen blir inblandade. Det blir en ännu mer lokal känsla, säger Ida Persson Labba.
Men nu kanske du blir världsstjärna?
– Jag har inte tänkt så. Då får jag bara halsbränna (skratt).