Filmen ”Utvandrarna” har premiär på juldagen. I rollerna ser vi Lisa Carlehed som Kristina och Gustaf Skarsgård som Karl Oskar. Artisten Tove Lo gör även skådespelardebut i rollen som Ulrica.
Borta är hemma. Hemma är borta. De två går aldrig att förena.
Det är ett citat som Kristina säger när hon motvilligt bygger sitt nya hus i Minnesota, USA, efter att ha lämnat Sverige och Småland bakom sig.
Fredrik beskriver filmen som ett drömprojekt som startade redan i pojkrummet i Skellefteå. De skulle läsa ”Utvandrarna”, första delen i Vilhelm Mobergs stora litterära epos, i skolan.
– Jag var verkligen inte den som älskade att läsa, jag var ju en filmnörd. Men det var något med den boken som fångade min uppmärksamhet. Jag läste till och med de andra tre böckerna helt frivilligt sen, säger han.
Fredrik var ung under 80-talet och färgades på så sätt inte särskilt mycket av Jan Troells filmtolkningar från 1971.
– Jag hann liksom skapa min egen bild av berättelsen och karaktärerna som sedan har levt kvar inom mig, säger han.
Projektet växte dock fram långsamt. År 2013 började idéerna ta mer konkret form och Fredrik utvecklade konceptet. Han blev mer och mer säker på att han ville lyfta fram Kristinas röst, det skulle bli hon som stod i centrum denna gång.
– Året efter presenterade jag projektet för Mobergs familj, eftersom det är de som sitter på rättigheterna. Vi fick godkänt och sedan påbörjades en lång manusprocess, vi skulle ju liksom få plats med fyra böcker i en film, säger han.
Regissören Erik Poppe kopplades in först för 2,5 år sedan. Han var dock skeptisk från början eftersom han inte helt förstod varför man ville göra ännu en tolkning.
– Jan Troells filmer är ju redan mästerverk som fått stor uppmärksamhet och blev nominerade till flera Oscars. Men när jag fick veta mer om projektet så var det just själva fokuset på Kristinas berättelse som fångade mitt intresse. Det kändes nytt och angeläget, säger han.
Sedan finns ju även musikalen ”Kristina från Duvemåla” från 1995 av Björn och Benny med Helene Sjöholm i rollen som Kristina.
– Den här historien är ju dock aktuell hela tiden. Det finns också så många olika spår man kan välja att lyfta fram. Jag kan även se att någon annan kommer att göra ytterligare en ny film om 50 år när vi kommer att ha klimatflyktingar till exempel, säger Fredrik.
Skelleftefödda Fredrik Wikström Nicastro är producent för filmen och för regi står den norska Erik Poppe, bland annat känd för filmen ”Utøya 22 juli”.
Att det är en påkostad produktion märks. Filmen går inte att jämföra med tidigare svenska filmer när det kommer till efterbearbetning eller specialeffekter.
Det är också precis här man har valt att lägga resurserna.
– Det är ju inte specialeffekter som man kommer att märka av, men det också precis det vi vill. Har man gjort ett bra jobb så ska det inte synas, säger Fredrik.
– Det ska liksom vara kvalitet i alla scener och moment, så att det ska kännas trovärdigt. Allt ifrån kostym, manus, inspelningsplatser och efterbearbetning, tillägger Erik.
Kristina spelas av Lisa Carlehed som gör sin hittills största roll i karriären. Gustaf Skarsgård, som spelar Karl Oskar, gör däremot sin kanske mest återhållsamma rolltolkning i sin karriär.
– Jag har varit involverad i planerna kring den här filmen länge, men från början så hade jag en större roll. Sedan tänkte man om och jag fick ett nytt manus där min roll som Karl Oskar hade blivit mindre, säger Gustaf.
Först blev han tveksam, men sedan tänkte han ett varv till.
– Jag kom liksom fram till att det finns en meta-aspekt i detta, att Karl Oskar tar en roll bakom Kristina. Han blir mer som en kavaljer till henne där mitt skådespeleri speglar sig i hennes, säger han.
Skådespelarna fick förbereda sig i månader inför inspelningen på många olika sätt.
– Det har varit en lång process. Jag har fått lära mig att prata rikssvenska och byta till en annan diet. Vi har också lärt oss 1800-talsgöromål och bott och klätt oss tidsenligt. Det har varit många olika beståndsdelar som har lett fram till karaktärerna, säger Lisa.
Gustaf, som under de senaste åren har spelat många olika resande karaktärer på vita duken, menar att det är en lika givande utmaning varje gång.
– Det är ju det som är så häftigt med film jämfört med teater – att man får komma ut och se så mycket. Även om hela filmen är inspelad i Sverige så känns det ändå som att jag har varit med och åkt över Atlanten och flyttat till Minnesota, säger han.
Ljuders socken, som karaktärerna tillhör, ligger i böckerna i Småland. Men ingen i den nya filmen pratar småländska. Det var ett medvetet val, menar Erik.
– Språket är ett så kraftfullt verktyg för att vi ska kunna kommunicera med varandra, men det kan också skapa distans. Vi kände att detta är en berättelse som är större än Småland, så vi ville frambringa en så stor igenkänningsfaktor som möjligt, säger han.
Fredrik menar också att det finns ett viktigt budskap i filmen som kanske skulle ha gått förlorat om man hade lagt för mycket fokus på en specifik plats eller dialekt.
– Vi lever ju i en tid som är väldigt polariserad. Vår uppgift är väl att hjälpa till att skapa en diskussion som kan vara mer nyanserad. Vi ville nå ut till så många som möjligt och det kunde vi inte om vi skulle förhålla oss till dialekten. Konstens uppdrag är väl kanske viktigare nu är någonsin, säger Fredrik.
Stämningen i filmen är stillsam. Kameran ligger ofta väldigt nära Kristinas ansikte och får oss att nästan känna det hon känner, smaka det hon smakar och tänka det hon tänker.
Ett grepp som är vanligt inom dokumentärfilm.
– Det finns ju en tanke om att det ska ge ett dokumentärt intryck eftersom det är en historia som faktiskt har hänt. Väldigt många svenskar är ju påverkade av den stora utvandringen än idag, säger Lisa.
Ända sedan Fredrik var liten och läste Vilhelm Mobergs romansvit med samma titel, så har han drömt om att en dag få göra en egen tolkning av berättelsen. Nu har drömmen blivit sann.
Det finns ju också en underliggande kritik mot bakåtsträvande tankesätt i filmen, som går igen från Mobergs böcker.
– Det ville vi behålla för att göra Moberg stolt. Det var ju verkligen hans starka önskan när han skrev romansviten – att ifrågasätta utvecklingen, säger Erik.
Men samtidigt så handlar det också om dåtidens och nutidens alla mödrar som har offrat precis allt för sina barn.
– Själva kärnan i både Kristinas och Ulricas karaktärer är väl just hur de som mammor sätter sina barn framför sig själva, säger Fredrik.
Varför ska man gå och se filmen?
– För att få vara med på resan – både i tiden, över atlanten och den inre resan, säger Fredrik.
– Och för att bli påminda om att vi är där vi är idag på grund av våra förfäders hårda slit, säger Gustaf.
”Utvandrarna” har premiär på juldagen på alla Sveriges biografer.