Elin Kristina Oskal gör huvudrollen som Elsa i filmen ”Stöld”. Hon tar upp jakten på en mördare för att hämnas en personlig oförätt.
Niilá Omma hade inte en minsta tanke på att bli skådespelare. Men helt plötsligt så befann han sig mitt i en filminspelning utan att han riktigt förstod hur det hela egentligen gick till.
– Det var en kompis som tipsade om att det söktes efter skådespelare och att de ville ha samer till de samiska rollerna så då tänkte jag: ”Varför inte? Jag kan ju söka.” Det finns inte så många samer och det finns inte så många samiska skådespelare heller, så då sökte jag och fick en roll helt enkelt. Men jag har som inte tagit in det än.
Under dagarna jobbar Niilá Omma hos Beijers Byggmaterial och på lediga stunder tillverka han samisk slöjd, oftast knivar av renhorn, som han åker runt på marknader världen över och säljer. Koltspännet som Niilá Omma bär i filmen har han tillverkat själv. För honom är slöjden närmare hjärtat än skådespeleriet.
Kan du ta in att du snart har premiär som skådespelare i en Netflix-film?
– Nä, det är lite för stort. Allt har gått så fort från när de ringde förra året och sa att jag fick rollen tills att den nu snart har premiär. Det är överväldigande.
Vad säger din familj?
– De är lika chockade som jag. Jag tror ingen var beredd på att det här skulle komma.
Du gick på casting och visade upp dig, vilket ledde till att en av rollerna har skrivits om för att passa just dig, kände du direkt att det här gjorde jag bra?
– Ja, lite faktiskt. Både att replikerna låg rätt i munnen och att det bara var en rätt känsla. Det kändes inte obekvämt. Jag vet inte, jag bara klev in och gjorde det. Jag har ju en slags romans genom filmen, så min roll är att vara lite romantisk. Vi flörtar och dansar och håller på.
Kunde du känna dig bekväm?
– Ja, inga problem, jag blir som inte obekväm så lätt.
Medverkande i filmatiseringen av ”Stöld”.
Från vänster: Elin Kristina Oskal, Niilá Omma, Ida Persson Labba, Per-Olof Nutti och Lars-Ánte Wasara.
I filmen ska alla medverkande skådespelare ha samma ursprung som sina karaktärer. Hur tror du att det kommer påverka slutresultatet?
– Ska du ha en film med skådespelare som med trovärdighet ska kunna återspegla en karaktär som tillhör en viss kultur, då är det bra att skådespelaren tillhör den kulturen. Alltså för att verkligen få rätt känsla. Annars blir det som när det ska göras en svensk serie eller en film där någon ska spela norrlänning och du får höra en hemsk fake-dialekt. Det låter bara för jävligt. Så jag tycker att det är bra tänkt. Jag tror det blir mer genuint.
Det dialektala är en sak, men finns det några andra moment som kräver nedärvda förutsättningar?
– Ja alltså det är lite hur man för sig. Hur man talar, hur man beter sig mot varandra i olika miljöer. Jag är ju van att vara i en renhage och har du aldrig varit i en renhage kommer du att sticka ut jättemycket. För det är mer än att kasta ett lasso rätt. Det handlar om de sociala bitarna och sedan är det ju såklart språket. I filmen talar vi mest på nordsamiska. Nu talar jag kanske inte nog bra för att kunna sitta och ha en djup diskussion med någon, men nog för att kunna mina repliker.
Niilá Omma gör sin skådespelardebut i filmatiseringen av "Stöld" som har premiär i Netflix den 12 april 2024.
Vad har filmen inneburit för dig?
– Jag har fått bättre kontakt med många av mina egna släktingar och även fått träffa nya personer i det samiska samhället och kommit närmare dem.
Hur nära den samiska kulturen lever du i din vardag?
– Det är ju inte som att jag går runt i kolt och jojkar liksom, ha ha. Jag läste någon siffra att det är typ sex procent av alla samer i Sverige som är renskötare. Men såklart är det en del av min vardag. Jag har mycket släkt och många vänner som är renskötare, både morbröder och kusiner, Ibland far jag och drängar åt någon. Så jag vet hur man för sig i en renhage.
Niilá Omma är sedan tidigare känd genom sitt samiska duodjihantverk.
Vilken sameby tillhör du?
– Umbyn, som har sitt sommarbete runt Hemavan, vinterbetet är närmare kusten och på Artfjället har jag mina släktingar. Samer generellt har ju tryckts bort från kusten i och med att Norrlandskusten blev koloniserad först. Särskilt renskötseln trycktes ju bort. Det har ju alltid bott samer här i Skellefteå men det har ju blivit väldigt... Vad ska man säga? Dämpat, av den svenska kulturen och särskilt Skellefteå som är en riktigt industristad. Många samer blev ju tvångsförflyttade. Min morfars far och hans fru blev tvångsförflyttade från Norrbotten till Västerbotten på 1920-talet. Så det är därför jag bär Karesuando kolt, gör nordsamisk slöjd och talar nordsamiska.
Tar filmen ”Stöld” upp både inre och yttre konflikterna inom samekulturen?
– Jajamän. Filmen är en väldigt aktuell reflektion av det samiska samhället idag. Den utspelar sig i nutid, så det är allt från tjuvjakt, gruvindustri till renskötsel. Berättelsen speglar ett modernt samiskt renskötarliv. Inte hur det var då utan hur det är nu. Hela boken, som berättelsen grundar sig på är byggd på sanna berättelser. Så det är en slags fiction på sanningen.
Elin Oskal som Elsa i Netflixfilmen ”Stöld” har en romans med Niilá Omma som spelar renskötaren Niilá: ”Vi flörtar och dansar och håller på”, säger han.
Märker du av en pågående konflikt mellan sydsamer och nordsamer?
– Ja, det gör jag. Tar du ett folk från ett ställe och stoppar det på ett annat då blir det konflikt. Det spelar inte så stor roll om det är samer eller inte. Men jag är inte så insatt faktiskt. Jag håller mig undan det där.
Har du sett filmen?
– Nej, inte än. Men jag har en bra känsla. Folk vill gärna prata om oss samer som något sorts forntida folk och glömmer bort att vi lever i dag och att vi fortfarande finns. Filmen handlar om ett nu och det tycker jag är bra.
Har du gjort några andra filminhopp?
– Aldrig.
Vill du göra mer film?
– Ja, ja, absolut. Herregud, det ska jag göra. Jag har inte riktigt börjat söka så seriöst än, efter fler roller, för jag tänker att jag ska vänta tills filmen kommer ut. Så jag har någonting att visa upp.
Stöld - handling
Nioåriga Elsa som blir vittne till hur en ickesamisk man, Robert, hugger ned hennes ren Nástegallu och sedan hotar henne till tystnad. Berättelsen kretsar kring hennes kamp i en värld full av samehat, där klimatförändringar hotar renskötseln. Berättelsen väjer inte heller för samesamhällets inre konflikter – bland annat Elsas kamp som kvinnlig renskötare i en traditionellt manlig värld.
