I våras spelades de första scenerna till ”Pigeonhole” in på Campus i Skellefteå.
Till hösten har Cindy Stenberg premiär på sin tionde kortfilm, ”Pigeonhole”, en psykologisk skräckfilm som handlar om en ung kvinnas bortträngda trauman som förvandlas till ett destruktivt mentalt fängelse. För att hindra sin inre värld att rasa samman måste hon konfrontera sitt förträngda jag. Temat i filmen har hon hämtat från sitt eget liv.
– Jag har under perioder använt mig av kompartmentalisering som innebär att du tar ett minne och gömmer det på en plats i ditt huvud för att inte behöva tänka på det mer. En överlevnad för att hantera ångest, skam eller skuldkänslor. Jag gjorde det för att klara min vardag. Just den här metoden är någonting som nästan alla människor gör utan att märka det.
Sina år i skolan beskriver hon som tuffa då hon var mobbad under en lång tid. Men när hon såg skräckfilmen Bram Stroker´s Dracula med regi av Francis Ford Coppola tog livet en ny vändning.
– Den filmen förändrade mitt liv. Jag blev så kär i vampyrer, i att vara så stark och jag tycker om djävul, djur och monster. En människa som dödar kan jag döda tillbaka. De är ju fysiska. Medan det övernaturliga går inte att döda och det gör mig mer rädd. För då har jag ingen kontroll. Jag vågar nog påstå att den Dracula-filmen ledde till att jag blev en gothare.
En gothare kan generellt beskrivas som en stil med sotade ögon, tuperat hår och mörka kläder. En gothare sätts ofta i ett fack av att lyssna på mörk, symfonisk musik ofta med deprimerande texter om ondska, död och kyrkogårdar.
– I och med att jag blev en gothare så började mina mobbare bli lite rädda för mig. För jag var svartklädd, väldigt tyst och hade ofta iskalla händer. Så de tyckte att jag var en häxa. Det gjorde att jag fick lite mer lugn och ro. För de vågade inte längre göra narr av mig i samma utsträckning.
Hur yttrade sig mobbningen?
– Jag blev slagen, utsatt för att strypgrepp, ofta blev jag upptryckt mot ett skåp, en busskur eller en vägg. Och jag är väldigt kort vilket gjorde mig till ett lätt offer.
Hur har det påverkat dig?
– I och med att jag blev mobbad under en väldigt lång tid så har jag inte riktigt förstått vad vänskap är. Min verklighetsbild blev att jag måste gå med på en kränkande behandling för att de skulle vara mina vänner. Det tog mig väldigt många år innan jag började förstå att det inte är vänskap. Eftersom jag inte riktigt visste hur ett fungerande vardagsliv ska vara så har det tagit mig lång tid att ta mig dit jag är i dag.
Hon tystnar och tittar ut genom det stora fönstret mot Skellefteälven som ligger stilla och spegelblank.
Cindy Stenberg har jobbat mycket med sig själv för att hantera alla minnen efter den mobbning som hon utsattes för under skoltiden: ”Det har hänt. Men det är inte mitt liv”.
– Det var främst i skolan jag blev utsatt för alla stryptag. Men även på väg dit eller hem. Jag ser mig själv i en busskur och att jag blir strypt där. Mycket av det jag ser i mina minnen är filmiskt. Jag ser det i en 3D- version som spelas upp i mitt huvud.
När Cindy Stenberg var 19 år träffade hon sin sambo som påpekade för henne att han tyckte att de personer som hon kallade för sina vänner inte behandlade henne schysst.
– Han började ställa frågor som: ”Varför beter sig dina vänner på det där viset?” Vilket fick mig att börja ifrågasätta hur jag blev behandlad.
Går det att försonas med den tiden?
– Jag kan väl se det som att det var trist att jag inte hade en normal barndom. Men jag är ändå väldigt fine med det i dag. För det har varit en del av drivkraften till att jag tagit mig dit jag är i dag. Både i mitt yrke och som person. Nu känner jag att jag är på väg att läka. Det som har hänt har hänt. Men det är inte mitt liv.
Cindy Stenberg: ”Min högsta vilja är att jag skulle få kunna göra filmmanus och leva på det. Men tills dess så har jag bara kul på hobby-nivå och försöker bara se vart det går. Jag ska ju hinna leva också”.
Att tränga undan sina obehagliga minnen gick bra under en tid, men sedan började hon må sämre och sämre.
– Mitt teknik att tränga undan hemska saker gjorde att jag till slut inte kunde känna någonting alls. Mitt huvud blev ett skåp fyllt med lådor där jag satte ner mina dåliga minnen och sedan stängde igen. För då kunde jag leva. Men om du inte tar ut lådorna med minnen och bearbetar dem börjar du till slut stänga ner och känner ingenting. Så blev det för mig och då förstod jag att jag behövde göra en förändring.
Istället för att fortsätta gömma sina obehagliga minnen började Stenberg att prata om dem.
– Men framförallt började jag våga att sätta gränser och säga nej. Sakta började jag acceptera mitt bagage. Ett sätt har varit att se och producera skräckfilm. Att bli rädd av något påhittat är lättare än att vara rädd för verkligheten. Eftersom jag lever med väldigt mycket ångest så kan det vara skönt att se en skräckfilm, för då får jag gå in i den primala delen av hjärnan. Att få ett adrenalinpåslag av en skräckfilm tar ju bort allting annat.
Cindy Stenberg, regisserar sin tionde kortfilm ”Pigeonhole” som har premiär under 2024.
Stenberg menar att komedier glöms bort medan skräck stannar. Både i verkliga livet och på film.
– Min film ”Pigeonhole” är en skräckfilm men handlar även om revenge, i syftet att slåss mot sig själv och vem du blir sedan. Det är ju väldigt många barn som blir utsatta för det jag blivit och för mig känns det som att det fortfarande är en tystnadskultur kring mobbning. Min skola sade till mig att det är jag som är problemet och då borde jag byta skola. Eftersom att alla andra mådde bra. Jag hoppas att det inte är så i dag.
Hur tog du dig från att vara en liten rädd tjej till den starka kvinna du är i dag?
– För att komma över min blyghet och rädsla anmälde jag mig till en teatergrupp. Jag ville så starkt kunna leva mitt liv och inte låta blygheten begränsa mig. Jag ville och vill ha ett händelserikt liv. Och det kommer inte att ske om jag inte vågar göra någonting. Så då tvingade jag mig att stå på scenen. Mitt råd till alla som utvecklar social fobi eller blir mobbade är att utsätta dig för något som gör dig väldigt obekväm. En vacker dag kommer det kännas naturligt och då har du vunnit.