För ganska exakt ett år sedan intervjuade Norran David Lundqvist. Då hade han precis släppt sin bok ”Drängsmarkställen” – med 49 berättelser som är skrivna av 24 olika författare. Alla med någon anknytning till Drängsmark.
Redan då fanns det tankar på att skriva en uppföljare – och nu har det blivit till verklighet.
– Folk gillade boken och det fanns många fler berättelser som inte fick plats i den första boken. Den såldes via butiken i Drängsmark, hundra exemplar gick åt fort. De beställde fler och sammanlagt såldes den i 340 exemplar, berättar David Lundqvist.
David har skrivit ned sina egna minnen tillsammans med flera andra personer. Den äldsta skribenten är född 1933 och den yngsta är född på 70-talet. Många minnen som förknippas med olika platser i byn har fått liv i boken, både äldre och nyare sådana.
– Det nyaste minnet handlar om Facebook-gruppen ”Drängsmark”, som bildades 2007.
David Lundqvist är född och uppvuxen i byn. Sina första 18 år i livet bodde han i Drängsmark, innan han flyttade till Uppsala. Uppväxten minns han med värme.
– Jag ser de här böckerna som ett sätt att hylla och ge något tillbaka till byn jag hade förmånen att växa upp i.
Skrivandet har alltid varit ett stort intresse för David. 1996 gav han ut sin första bok med titeln, ”Etthundratrettioen Skellefteålimerickar”. Efter det har han skrivit fler än 20 böcker.
– Skrivandet är mitt intresse. Vissa har golfen, jag har skrivandet.
Numera är han pensionär och bor i Märsta där han tillbringar mycket av sin lediga tid till att skriva. Om det blir en ”Drängsmarksställen 3” återstår att se.
Utdrag ur ”Drängsmarksställen 2”:
När en känd popgrupp uppträdde på Folkan
Jag växte upp i Drängsmark på 1960-70-talet.
Den händelse jag ska berätta om utspelar sig 1974, året då ABBA på våren vann Eurovision Song Contest med "Waterloo".
Vi var ett gäng tjejer som umgicks mycket: Carina Berglund, Monica Andersson, Berit Andersson, Eva Lund- ström och jag. Vi hade väl, likt andra tjejer, stått framför spegeln med greppet om handtaget på ena änden på hopp- repet och sjungit eller mimat till ABBA;s och andras låtar. De flesta av oss hade en liten ”kassettradio” som man spelade in på. Det gällde att sitta beredd och trycka på ”play” och ”record”-knapparna när dom bästa låtarna spelades upp i radion.
Vi fem blev på senhösten det där Waterloo-året ombedda att göra ett ABBA-uppträdande på, Drängsmarks Hus- modersförenings årliga ”Dopp i grytan”-tillställning vid första advent på Folkets hus.
Det blev nu bråttom att fixa fram scenkläder och instrument. Vi kom fram till att Berit skulle vara Agneta, Monica skulle vara Frida, Eva fick rollen som Björn och jag som Benny.
Carina då? Ja, hon fick vara Napoleon, och stå i bakgrun- den med armen istoppad i rocken, som han ofta ses göra på bilder!
Någon orgel fanns inte att tillgå, så jag och min mamma Vera klädde en stor kartong med vitt papper och formade den som en synt-orgel. Jag ritade på tangenter med en tuschpenna. Det fick duga!
Mamma sydde på spetstyg längst ner på ärmarna på jackan jag skulle ha. Precis som Benny hade.
Så kom då dagen då vi skulle uppträda.
Jag minns att vi stod och väntade i det lilla rummet vid köket på Folkan. Vi gläntade lite på dörren för att höra när det var dags att gå fram till scenen. Asta Marklund presen- terade oss och jag minns precis vad hon sa: ”Här kommer dom, direkt från KONTINENTEN, ABBA!” Just det där ordet KONTINENTEN tyckte jag lät så stort. Tror inte jag riktigt visste vad det betydde, men det var något extra.
Vi drog på Waterloo för fullt med bandspelaren. Och framträdandet gick bra, vad jag minns. Publiken, minst 80 Drängsmarksbor, applåderade högt och länge.
Ellenor Sundström, fd Larsson.