– Det är väldigt roligt att spela "Karlsson på Taket". Från början så tyckte jag att det var svårt att identifiera mig med honom. För Karlsson är helt övertygad om att han är bäst på allt och talar gärna om det för alla. Men, nu är jag väldigt förtjust i honom, säger Jens.
Att stå på scen är något som Jens alltid velat göra. När han gick på gymnasiet blev han 2009 intervjuad av Norran och fick frågan om vad han skulle göra om tio år. Svaret han gav var:
– "Då sitter jag i Hollywood tillsammans med Tim Burton och Johnny Depp och har precis vunnit min första Oscar."
Jens skrattar gott åt svaret han gav då. Och kontrar med att det är svårt, även för Jonny Depp och Tim Burton, att toppa med något som är större än att gestalta någon av Astrid Lindgrens karaktärer.
Hela Jens strålar när han berättar om alla sagofigurer han fått ta sig an. Sedan flera somrar tillbaka arbetar han i den sagoby som grundades 1981. Ett stenkast ifrån Astrid Lindgrens föräldrahem, Näs. I dag drygt 40 år senare är Astrid Lindgrens gamla lekplats en stor turistattraktion med nästan 500 000 besökare per år och går under det välbekanta namnet ”Astrid Lindgrens Värld”.
Det är tidig förmiddag och Jens är i full fart med att förbereda sig inför dagens första föreställning av ”Karlsson på taken”. Kinderna är rödmålade, den vit- och rödrutiga skjortan är på och hängslena knäppta.
– Jag har jobbat här i sex år nu. Att jag hela tiden kommer tillbaka handlar dels om äran att få gestalta det otroliga kulturarvet vi har. Astrid har skrivit så fantastiska berättelser i så stort omfång. Det är så fint hur hon tar alla barnen på allvar. Hon skriver inte barnen på näsan. Att få jobba med ett sådant material är fantastiskt, säger Jens och lämnar logen för att möta publiken.
Så kommer han, flygande mellan hustaken. Det går ett sus igenom publiken. En liten flicka tappar sin glass och bara gapar. Några småttingar hoppar och studsar av glädje. Och Karlsson, ja han är lika rolig som otrevlig och oblyg. Efter föreställningen är slut vill barnen träffa den självuppfyllda Karlsson, som hellre äter upp bullen själv än att han delar med sig.
– Det är ju kul att få vara lite otrevlig med barn. För man plockar fram något busigt i det. Det ska vara så rättvist hela tiden. Då kan det vara befriande att få möta någon som gör precis som hen vill. Lite som med Pippi. Man bryter normen. Men, med stort hjärta. Karlsson är inte elak med vilja. Han säger kanske inte förlåt, men han slätar över det. Det är ju även en berörande berättelse om ensamhet. Både Lillebror och Karlsson vill ha en vän. Och det är där de möts, säger Jens med allvar i rösten.
Under flera somrar har Jens gestaltat Astrid Lindgrens olika karaktärer. I år spelar han, förutom "Karlsson på taket", även tjuv i ”Rasmus på luffen”, en slipad rövare i ”Inga rövare finns i skogen” samt ena tjuven i Dunder-Karlsson och Blom, som vill ha Pippis guldpengar. Det är full fart i Smålands fantasifulla värld.
– Jag har inte varit ledig på många, många år. Men, nu till hösten så ska jag börja som stödassistent och teaterpedagog på en daglig verksamhet, för vuxna med olika funktionsvariationer. Vi ska göra en teaterverksamhet för dem i Göteborg. När jag börjar där kommer jag att kunna ha en betald semester. För första gången i mitt liv, säger Jens och skrattar.
– Men, jag kommer nog inte kunna hålla mig härifrån ändå. Jag får åka hit som besökare och gå i parken bara för att kolla in. Även om det är samma sagor, så finns det alltid något nytt att upptäcka. Det är en stor park med en hög nivå på alla som jobbar här, i deras vilja och driv, att berätta Astrid Lindgrens sagor.
Bara en liten bit ifrån sagoparken, där träden har sockerdrickor och Ida blir hissad i flaggstången, vilar Astrid Lindgren på Vimmerbys kyrkogård. Sagorna, figurerna och hennes avtryck lever vidare. Och i parken hör vi Jens Lundmark, som ”Karlsson på Taket”, ropa till Lillebror;
" Ingenstans lyser himlen med ett så sällsamt ljus, ingenstans är skymningen så ljuv och så trolsk och så blå. Och i den där blå skymningen vilar staden på sina bleka vatten som om den hade flutit upp ur någon gammal saga och inte var verklig alls.”