Majoriteten av eleverna på Edelviks folkhögskola planerar att söka till Teaterhögskolan i Luleå. På bilden; Sofia Renman, Tilda Eriksson, Elsa Larsson, Anton Karlsson, Ida Stegerby, Maja Ulfsparre och klassens lärare - Linda Tegström Jonsson.
Norran träffar eleverna mitt i ett passionerat övningsscenario. Det doftar damm, svett och förväntan.
Hur mycket förberedelser krävs det för att söka till en scenskola?
– Det är olika för alla beroende på hur snabb du är på att lära dig texter, säger Ida Stegeby, som är lite andfådd efter den fysiska tillitsövningen de just genomfört. Och tillägger att det även beror på hur mycket tid du själv vill lägga på din digitala audition. Men konstaterar att det handlar om ungefär två veckor i förberedelsetid. Inklusive tiden det tar för att spela in monologen.
I år, liksom förra året, är ansökningsproven till högre skådespelarutbildningar digitala. Sofia Renman från Vilhelmina valde att gestalta rollen som Camilla ur pjäsen Silver Star av Kristina Lugn. Det är första gången som hon söker in till en Teaterhögskola.
– Jag var osäker på om jag skulle kunna allt ordagrant eller om jag skulle kunna texten på ett ungefär. Jag valde att köra ordagrant och då är det lätt att missa några gånger och då…. gör man om… och om… och om… och om igen. Det tar tid!
Vad är det för skillnad med att göra ett förinspelat prov jämfört med att vara i stunden med en jury?
– Jag blir nervös när jag ska prestera inför en jury. Så jag tycker att det är skitnajs att kunna filma provet. Att vara ensam i den situationen ÄR skönt, säger, säger Elsa Larsson från Umeå.
– Förhoppningsvis kommer det att komma en dag när man behöver göra provet inför en jury. För går du vidare så får du åka dit och göra de resterande proven live. Det är bara det första och andra provet som är digitala, säger Sofia.
– Det är ändå mer skönt att vara på plats. För då blir det mer in the moment, säger Ida Stegerby. Vilket kanske kan hjälpa till med skärpan. Men sen så är det skönt att inte behöva åka så långt. För det kan ju bli så att du måste avstå på grund av resekostnader och avstånd.
De flesta i klassen har sökt till flera scen- och filmskolor runt om i landet. Anton Karlsson valde att enbart fokusera på Teaterhögskolan vid Luleå tekniska universitet som har 28 februari som sista ansökningsdatum.
– Det var när jag såg hur mina klasskamrater slet, som jag insåg hur mycket tid som krävs, om det ska bli riktigt bra. Och jag vill göra det riktigt bra. Därför så lägger jag all min tid på att enbart söka till Luleå, säger Anton Karlsson som flyttat till Västerbotten från Småland.
Vad är ert drömscenario i yrkeslivet som filmskådespelare?
– Att få en roll! Sofia svarar blixtsnabbt.
– Det är inte det att bli känd. Utan mer att bara få jobba med det man vill, säger Tilda och får medhåll av sina klasskamrater.
– Om jag känt till att det finns en värld av möjligheter inom filmbranschen så hade jag valt annat redan på gymnasiet. Nu gick jag Handels- och administration. Jag tog helt enkelt det som erbjöds i Vilhelmina, säger Sofia.
– För mig har det handlat om att jag under min skoltid fått höra ”sök inte”. De lägger ändå ner de där utbildningarna så sök något annat, säger Tilda som är uppvuxen i Skellefteå.
– Men det är svårt att jämföra. För Vilhelmina ligger långt bort från allt, säger Sofia och himlar med ögonen. Hela klassen skrattar åt hennes teatraliska utspel.
De flesta eleverna som går på Edelviks folkhögskola väljer även att bo på skolans internatboende. Vilket innebär att de sover, studerar och delar sin vardag med varandra.
– Det här med internatboende är jättemysigt. Vi blir så tighta med varandra. Det hjälper ju till att vi bor mitt ute i ingenstans. För annars är det kanske lätt att man åker iväg och gör annat. Men nu hittar vi på saker här på skolan, säger Ida Stegerby som flyttat till Edelvik från Sundsvall.
– Man blir mer kreativ och gör saker som man inte gör när man bor mer centralt. Bor man på vischan så gör man helt enkelt andra saker. Det finns inga bowlinghallar, det finns inga affärer, alltså det finns inte så mycket här. Vi lägger pussel eller stickar, säger Sofia och får medhåll av klassen.
– Det är ett kollektivt lärande från morgon till kväll. Man lever och bor sin utbildning.
Det blir genast skratt i luften som snabbt blir allvar när Tilda konstaterar att det kommer att bli jobbigt att så småningom säga hej då till varandra.
Edelviks folkhögskola väntar snart in nya elever. Skolans ansökningsportal öppnar upp bara om ett par veckor. Sofia säger att det här är en utbildning som vem som helst kan söka. Det behövs inga särskilda förkunskaper förutom din egen vilja.
– Vill du så gör det! Ingen stoppar dig egentligen mer än du själv, säger Ida.
Klassens lärare, dramapedagogen Linda Tegström Jonsson, som suttit och lyssnat på sina elever understryker att det är viktigt att inte skönmåla yrket eller vad som kommer att krävas av eleverna under och framför allt efter deras utbildning.
– Det är en tuff utbildning, där du går igenom en egen personlig utveckling och måste möta dig själv. Det kan vara jättejobbigt. Och det behöver eleverna vara beredda på, säger Linda.
– Det är väldigt få som kan leva som filmskådespelare. Många har en annan tjänst på en teater eller ett ”vanligt” jobb, säger Linda Tegström Jonsson.
Varje år söker cirka 50 personer till Edelviks folkhögskolas skådespelarutbildning. Tio av dessa kommer in. Av de som tar examen så stannar ungefär hälften kvar i branschen.
– Det är väldigt få som kan leva som filmskådespelare. Många har en annan tjänst på en teater eller ett ”vanligt” jobb, säger Linda som jobbat som lärare på skolan i drygt tio år.
Eleverna, som sitter runt om henne på scengolvet, lyssnar uppmärksamt.
Vad är era tankar om att ni kanske kommer att behöva ett annat jobb vid sidan av skådespelaryrket?
– Ja, det är så det är. Men just nu känns det som att det är värt det. För det är det här vi vill, säger Tilda.
– Sen ska vi komma ihåg, säger Linda med beslutsamhet i rösten, att trots hög konkurrens i branschen så har skådespelarens arbetsplats blivit bredare. Den ökade efterfrågan på film- och serieproduktioner innebär att allt fler skådespelare får jobb på fler ställen än teaterscenen, nämligen framför kameran.
Lindas påpekande får gillande nickanden av klassen.
Anton Karlsson och Ida Stegerby har båda flyttat från södra Sverige för att studera filmskådespeleri på Edelviks folkhögskola.
Vad är det som krävs för att vara en av dem som blir kvar i branschen?
– Att orka ta alla dessa nej innan du får ett ja, säger Linda allvarligt. Det kräver en enorm vilja. För det är inte lätt att bli nekad gång på gång och ändå fortsätta. Och behålla, jo jag kan det här. Jag är bra på det här.
Hur förbereder du eleverna på det kommande yrkeslivet?
– Jag försöker att vara öppen med att det här är ingen snäll bransch. Jag pratar också med eleverna om att de troligtvis kommer behöva ett annat jobb vid sidan av. Vi har flera tidigare elever som jobbar natt för att kunna gå på auditions på dagarna. Jag blir alldeles slut bara jag tänker på det, säger Linda och drar en djup suck.
Tilda Eriksson och Elsa Larsson har båda sökt till Teaterhögskolan i Luleå. De tycker att den digitala ansökningsprocessen öppnar upp möjligheter till att kunna söka flera skolor runt om i landet.
Hur känns det för dig som lärare att utbilda elever till en bransch med dessa förutsättningar?
– Helt galet! Om vi tänker på hela kultursektorn. Hur många kan leva på sin konst? Drägligt? Det är inte många. Det är ju galet att så många ska jobba gratis. Sjung en sång, så får du en flaska vin eller en biobiljett. Applådlönen provocerar mig. Jag säger till mina elever att de inte ska jobba gratis. Men, det är jättesvårt. För det är också så du kan få in en fot. Skapa dig kontakter. Så jag förstår dem. För det handlar om lusten att arbeta.
Linda ser över scengolvet där eleverna betraktar henne och inväntar fortsättningen på hennes svar. Alla är tysta. Till slut utbrister Linda ut i någon slags förhoppningsfull förtvivlan;
– Tro mig, jag har tänkt på det här jättemycket. Att jag nästa spär på det då jag säger; kom igen kämpa! Har du ett starkt driv så kan det gå.
Linda drar efter andan för att sedan fortsätta tala om branschens möjligheter.
– Samtidigt så vet jag att det faktiskt kan gå. Det är klart att ni kan jobba i filmbranschen!
Den förberedande skådespelarutbildningen vid Edelviks folkhögskola sker till stor del framför kameran. Eleverna Sofia Renman och Elsa Larsson agerar med stor närvaro och inlevelse.
Klockan har slagit två och alla i övningsrummet får plötsligt bråttom. För tre kilometer från skolan står ett filmteam och väntar. Inspelning framför kameran står på schemat. Strax är det tomt i salen och Linda börjar samla ihop rekvisitan som de använt under dagens teaterövningar. Mitt i steget stannar hon upp.
– Det här är ingen dans på rosor. Men, har du det rätta drivet kan det gå hela vägen, säger Linda Tegström Jonsson, teaterlärare på Edelvisk folkhögskola, och börjar förbereda nästa lektion.