12-åriga Vanessa tror inte på historierna om Borgvattnets prästgård, en plats som sägs vara genomsyrad av vålnader och övernaturliga händelser. Hon åker dit ändå, med kameran i handen, och besöket blir otäckare än hon anat.
2019 debuterade Tobias Söderlund med boken "Prästgårdens hemlighet", och sedan dess har vi fått följa Vanessas äventyr i ytterligare två böcker. Då, när han precis skrivit kontrakt med anrika Rabén & Sjögren, fanns förhoppningar om att trilogin "Spökkameran" skulle hitta sina läsare men när han i år fick försäljningssiffrorna blev han mållös. 1000 sålda exemplar är snittet för en debutant, 3000 exemplar är väldigt, väldigt bra. Tobias Söderlunds första bok har just nu sålts i hela 13 000 exemplar.
– Det är så mycket mer än vad jag vågat hoppas på, jag är otroligt glad. Tidigare fick jag höra att över 10 000 sålda exemplar, då hjular förlagschefen genom korridorerna av lycka. Jag vet inte om Rabén & Sjögrens förlagschef gjort det riktigt än, men det är ju en väldigt konkret målbild, säger han och skrattar.
Det har blivit tre utgivna böcker på lite mer än ett år, men någon skrivarpaus finns inte i sikte. Precis när del två av "Spökkameran" släpptes tog pandemin hela världen i sitt grepp, och releasefesten samt författarbesöken ställdes in. Han hade tagit tjänstledigt från journalistjobbet på Expressen och dagarna ekade tomma – vad skulle han göra nu? Svaret var: skriva.
– Jag hade en idé i bakhuvudet, och plötsligt fanns tiden. "Spökkameran" riktar in sig till barn i åldrarna 9 - 12, och jag ville skriva för lite yngre. Jag tycker om formatet, och det kändes spännande att blanda text med illustrerade bilder, säger Tobias Söderlund.
Spökhunden Buster var född. 18 juni ges de två första delarna ut – "Mysteriet på kyrkogården" och "Docksamlarens hus". Där får vi följa Ellen, vars bror är allvarligt sjuk i cancer. När tillvaron vänds upp och ner är det hon som axlar ansvaret för lilla Buster, familjens nya toypudel. En kväll går de på en promenad, och hon bestämmer sig för att gena över kyrkogården. Buster börjar skälla samtidigt som han drar Ellen mot en gravsten och där uppenbarar sig ett par svävande skepnader. Har Buster just nosat upp två spöken?
– Det är såklart spök- och skräcktema, det är det bästa jag vet. Jag vill skrämmas. Men det läskigaste i den här berättelsen är egentligen sjukdomsspåret, där Ellens brorsa är sjuk i cancer. Jag blandar den historien med spökmysterier där familjens hund Buster spelar en stor roll, säger han.
Att bokserie nummer två handlar om just en spökhund kan te sig osannolikt – Tobias Söderlund har nämligen varit hundrädd hela sitt liv.
– Om jag hade vetat för några år sedan att jag skulle skriva om en snäll hund hade jag trott att det var ett dåligt skämt. Men min bror och hans fästmö har två toypudlar, och de har omvänt mig. De har också inspirerat till Buster.
Uppväxten i Bureå präglar miljöerna Ellen rör sig i.
– I "Spökkameran" såg jag mitt barndomshem framför mig. I "Spökhunden Buster" är det lilla samhället Ellen bor i namnlöst, men jag är inspirerad av Bureå. Hennes skola ser ut som Bureskolan, kyrkogården ligger på samma plats som i Bureå. Jag har haft det i bakhuvudet när jag skrivit. Nu längtar jag till böckerna släpps.