Såhär ser boken ut.
Att leva med en funktionsnedsättning kan ha många nackdelar. Något som Sten och Georg Wikström fick känna av redan som barn.
– Allt är kanske inte så perfekt i dag heller, men förr var det hemskt. Både folk i allmänhet och läkare kunde säga otroligt nedlåtande saker eller behandla personer med en funktionsnedsättning på ett skrämmande sätt, säger Elisabeth Holmlund, lillasyster till Sten och Georg Wikström.
Hon har gjort mycket research om bröderna, och hittat sjukjournaler från hemmet utanför Umeå där tvillingarna bodde i tidig ålder.
– De kallades för sinnesslöa på den tiden. Man förstod på Sten och Georg att tiden där inte var bra. De ville aldrig mer tillbaka dit.
Jonas Fahlman berättar att ett syfte med boken är att visa en genuin och ärlig bild av deras liv, där det mörka också tar plats. Men den ska även fungera som en inspiration då duon lyckades ta sig fram och bevisa den inneboende förmågan hos funktionsnedsatta människor.
– De förknippas mycket med sina glada personligheter och spred så mycket glädje. Bara nu jag pratar om dem börjar jag le. Men trots en del tunga perioder fick de uppleva otroligt mycket kul, säger han.
Mest är de förknippade med Skellefteå AIK, som de största supportrarna genom tiderna. De såg i stort sett alla hemmamatcher på plats, medverkade på massor av lagbilder och var ofta en i gänget i herrarnas omklädningsrum. Bland annat har klacken hyllat dem flera gånger och i dag är ismaskinerna uppkallade efter bröderna. Men de gjorde även mycket annat – som att cykla, hänga hos lotsen i Skelleftehamn och gå på trav. Dessutom blev de kända i hela riket genom sin medverkan i Filips och Fredriks ”100 höjdare”, där delar ur avsnittet blivit viralt i sociala medier. De har vidare träffat kungen och fått ett par företag uppkallade efter sig.
– De kunde inte räkna, läsa eller tyda klockan, men var otroligt bra på att ta sig fram och vara med i massa olika typer av sammanhang. Det är otroligt hur de lyckades med allt sånt.
– Om man var ute och gick med dem så hejade folk hela tiden. De kände travkuskar, hockeyspelare och vanligt folk på stan. En gång träffade jag Peter Forsberg och han visste också naturligtvis mycket väl vem mina bröder var, säger Elisabeth Holmlund.
I boken har 20-talet personer blivit intervjuade, som hade en nära relation till tvillingarna. När AIK:s förra lagkapten, Jimmie Ericsson, kommer på tal fäller Jonas Fahlman några tårar.
– När Georg bara hade några timmar kvar att leva fick Jimmie veta mer om läget. Han åkte direkt från flygplatsen till Sten för att ta ett sista farväl. Både Sten och Georg skapade otroliga band med folk.
Ett annat syfte med boken är att låta dem som individer ta plats.
– I folkmun sa man Sten-Georg, som en enda person. Men de var ju olika personer och förtjänar att lyftas fram var och en.
De trivdes inte alltid med att bli tilltalade som en duo.
– ”Här Sten”. ”Här Georg”, sa de ofta och lade händerna på bröstkorgen, säger Elisabeth Holmlund.
På samma vis ville de klara sig på egen hand i olika situationer. Ett exempel är att de bänkade sig på olika platser i bussen. Likaså satt de på skilda håll i ishallen.
– Det är en skröna att de var ovänner. Istället ville de vara sina egna personer och hittade uttryck för det på olika sätt. De var mycket måna om varandra. När jag arbetade på sporten på Norran kom ofta en av dem förbi och ville ha urklipp från matchreferatet dagen efter en match. Men de var noga att man skulle skicka med ett till brorsan också. De älskade varandra väldigt mycket.
Boken ”Sten & Georg” släpps fredag den 11 oktober.
