Det är vår kropps hemlighet, kanske är det också så här minnen skapas?
”Vi har ett medvetande men vi är inte säkra på vad det där medvetandet är för någonting. Vi har en fri vilja, men vi vet inte hur mycket som hänger på våra val”, säger den polska författaren och journalisten Hanna Krall i boken Maria H:s synapser utgiven i Polen 2020, nu i översättning av Julian Birbrajer.
Hon skriver utifrån det polska samhällets smärtpunkter: Frågor om skuld och ansvar, om rätt och orätt. Hennes böcker utgår ofta från brev eller intervjuer, denna bok är baserad på Solidaritetsaktivisten Marias brev från USA. När hon suttit av fängelsestraffet på 80-talet, emigrerade hon till Massachusetts, där hon bor med sin autistiske son. Marias svärmor heter också Maria och har både överlevt förintelsen och attacken mot World Trade Center.
När hon hälsar på familjen stänger hon in sig med en deckare som hon sedan detaljrikt återberättar, men emellanåt dyker det förflutna upp som minnesfragment från de judiska kvarteren i Warszawa. Mariorna försöker få nuet och historien att hänga ihop genom minnen av livet på platser som inte längre finns tillsammans med släktingar som försvann.
Krall antyder att minnet kan vara ärvt, som ett trauma. Kanske vore det bättre om vi inte längre minns? Hennes svärmor ”vet inte hur hennes mamma dog, hon vet, men kommer inte ihåg."
Jag hoppas att denna lättlästa tunna bok hittar till flera läsare.