Framgång är inte nödvändigtvis lycka. Alice har drabbats av ett sammanbrott, vårdats på sjukhus och har på två år inte skrivit mer än några recensioner. Kanske, tänker hon, var dessa båda succéer allt hon hade i sig?
Men pengar har hon och råd att hyra en prästgård i en by långt bortom Dublin och där träffar hon Felix som är lagerarbetare och aldrig läser böcker och in i bilden kommer också Eileen som är hennes bästa vän och Simon som nästan är för snygg och snäll och på lite slingriga vägar blir hennes pojkvän.
Det handlar om Alice och Felix och om Eileen och Simon, men i ännu högre grad om Alice och Eileen vars relation är lika innerlig som komplicerad.
Efter dundergenombrotten med ”Samtal med vänner” och ”Normala människor” (någon som inte sett TV-serien?) har Sally Rooney mycket att leva upp till. Från början tycker jag inte att hon lyckas med det; brevväxlingen mellan Alice och Eileen kan kännas överlastad av filosofiska grubblerier. Men efterhand vänder det, ”Vackra värld, var är du” växer till en rikhaltig och engagerande berättelse, förtjänstfullt översatt av Helena Fagertun från Skråmträsk (en gång i Norrans ungdomsredaktion!).
Jag kan störa mig på borttappade ”att” (”du kommer bli galen”, ”jag kommer ju inte läsa”), men bara marginellt, för flytet i den svenska versionen är lika gott som slutet på Sally Rooneys historia.