Nora Wagner är polis, tidigare stationerad i storstaden men av sin välvilliga chef placerad i skärgården. Nora ligger nämligen illa till hos kollegerna som anklagar henne för att inte ha gjort något för att försvara den kollega som blev mördad. Tanken är att hon, medan hennes själsliga sår läker, ska utreda stölder av båtmotorer.
Men en dag kommer en ung kvinna in på polisstationen och faller medvetslös till golvet.
Nora börjar nysta och finner spår som leder till Sönderlandet, en skärgårdsutpost vars namn lokalbefolkningen ogärna vill ta i sin mun, för där sker saker man inte vill veta mer om.
Men Nora finner kopplingar till den parallellhistoria som inleds tre år tidigare och handlar om svenska hjälparbetare, läkare och FN-soldater som kidnappas av en gerilla och för att överleva tvingas plocka fram sina mörkaste sidor. Beskrivningen av hur hyggliga människor kan förvandlas i extrema situationer må vara tänkvärd och Johan Ripås, SVT:s tidigare Afrikakorrespondent, ”sakkunnig”, men ändå...
Nå, Nora Wagner gör vad andra inte vågar – ger sig ut på Sönderlandet – och finner naturligtvis att allt hänger ihop: kvinnan, de hemvända hjälparbetarna och varför hennes kollega blev mördad.
Det är obehagligt, men också spännande. Nora Wagner är välkommen tillbaka, men helst mot en mindre bestialisk fond.