Fyra av dem har publicerats på svenska tidigare. Stilen är absurd, skräckblandad, humoristisk satir och science fiction om det moderna samhället i allmänhet och det amerikanska i synnerhet. Som all läsning av noveller behöver den läsas sakta, en novell i taget för det kräver koncentration att förstå hans hitte-på-världar.
Hans karaktärer är de svaga, de fula, de överviktiga och ömkansvärda. De som inte lyckas trots att de gör så gott de kan. Titelnovellen Pastoralia utspelar sig i en temapark där en man och en kvinna ska föreställa att leva som grottmänniskor på stenåldern.
Varje dag ska de få en get levererad som de ska tillreda över elden. De får inte prata engelska med varandra utan bara utstöta läten, när besökare kikar in genom luckan. De har var sitt privata utrymme och där finns en fax som är kommunikationen med yttervärlden. Varje dag ska de utvärdera sin partner, och de uppmuntras att skvallra på varandra. Mannen arbetar där eftersom han behöver dyra mediciner till sin son och kvinnan för avgifter för sjuk mor och missbrukande son. Arbetstagarens maktlöshet i ett samhälle utan skyddsnät och utan andra alternativ än att jobba med meningslösa och monotona uppgifter är briljant skildrat.
Flera av novellerna handlar om hopplösa arbetsvillkor och får mig att tänka på beskrivningar från Amazons lager och Ken Loachs filmer.