De två första, Barndom och Ungdom, finns nu i en reviderad översättning av Vanja Lantz och kompletterar Gift som utgavs 2019. Ditlevsen skrev böckerna i femtioårsåldern och de skildrar hennes uppväxt i arbetarkvarteren i Vesterbro.
Hennes barndom är mörk, ”den sticker ut ur halsen som andedräkten i kyligt väder”. Hennes frihetslängtan är stark och hon kämpar för att bli sedd av sina föräldrar som tillhör den skötsamma arbetarklassen, men är dysfunktionell. Pappa Ditlev arbetar med tunga arbeten i industrin, är röd och ofta arbetslös. Mamma Alfrida är en vacker, självcentrerad och missnöjd hemmafru. Relationen till modern är problematisk, fadern ger henne böcker och beskrivs mer positivt. Tove börjar tidigt skriva dikter i hemlighet och dras till böckernas värld så snart tillfälle ges. I Barndom skildrar hon skickligt livet utifrån barnets upplevelsehorisont och hon märker att verkligheten inte är som de vuxna säger. Hon genomskådar vuxenvärldens hyckleri som ofta har med deras fattigdom eller moral att göra.
I Ungdom finns den växande nazismen i bakgrunden. Familjen har inte råd att låta henne studera, och hennes personlighet passar inte för hemarbete. Trots motgångar så tar hon sig fram och får sin första dikt utgiven, när hon träffar en 30 år äldre redaktör som hon gifter sig med.
Hennes texter är fortfarande läsvärda både ur klass- och genusperspektiv.