Den första delen handlar om en liten flicka som blir bortlämnad till släktingar. Hon vet att det är tillfälligt, det ska bli färre munnar att mätta där hemma. Men hos den nya familjen, ett äldre par, får hon möta den kärlek och omsorg som inte hennes föräldrar orkat ge henne. Hon känner sig inte välkommen och gör mannen och kvinnan i den andra familjen gott. Hon får hjälpa till i huset och ute på ägorna, blir badad och får hela och rena kläder. Berättelsen är lågmäld och släpper in läsaren i flickans nya tillvaro och tankevärld. Men dagen kommer då hon måste återvända hem, till ett helt annat liv, fysiskt och mentalt fattigare.
I den andra novellen får vi ta del av Bill Furlongs liv som kolutkörare. Han lever sparsamt. Bill funderar mycket över tillvaron och de människor han möter. En av hans kunder är det kloster där unga flickor hålls instängda, han vet att man inte bör prata om det som händer där. Att det finns flickor som blivit fråntagna sina barn och tvingas till hårt arbete. Speciellt mötet med en flicka tär på honom, hon far illa, barfota, smutsig och utmärglad. Borde han agera? Nunnornas förehavanden tystas ned. Man ska hålla sig väl med den katolska kyrkan.
Novellerna är både sorgliga och vackra. Språket är rakt, starkt och avskalat. Läsaren kommer så nära människorna att de känns äkta. Här finns värme trots den karga vardagen.