Men här fick jag skämmas lite då ”Sanningen kommer om natten” av Mhairi McFarlane , utgiven av Harper Collins förlag och översatt av Helena Tusås, inte alls var så ytlig som jag inbillat mig.
Storyn baseras på en grupp vänner i trettioårsåldern som har känt varandra i evigheter. Deras stora grej är det pubquiz som de ägnar sig åt på torsdagskvällarna och där de bräcker varandra i att vara slagfärdiga. Tjejerna, Susie och Eve, är bästa kompisar och vet allt om varandra. Trodde de. Killarna är Justin och Ed – som ibland tar med sig sin tjej Hester som Eve tycker hjärtligt illa om, inte minst för att hon själv är olyckligt kär i honom. De var som mycket unga förälskade men Hester kom i vägen och det kan inte Eve komma över utan avskyr henne. Vilket de övriga i gänget naturligtvis vet.
När Hester en pubkväll friar till Ed tar Eve det hårt.
Så långt är det lite flamsigt och ytligt. Boken är en typisk romkom som det rosagula omslaget utlovar.
Men så inträffar något som ruskar om kretsen. Hela tillvaron rämnar. Här skildrar Mhairi McFarlane vad som händer när vänskap ifrågasätts och det som aldrig berättats kommer fram. Faran i att ta någon och något för givet, att allt kan förändras.
Snärtig humor är författarens signum och romantik som också här dyker upp som tröst i bedrövelsen. Alltså: underhållning med en kärna av allvar som gör att romanen hamnar på hyllan med böcker som är värda att lånas ut till andra.