För några år sedan kom ”Hovjuvelerarens barn” från hans skrivbord, en släktkrönika med avstamp utomlands. Hans farmor var exempelvis född i överklassmiljö i Moskva och råkade förälska sig i en socialist i 20-talets Wien.
Men Gunnar själv är född och uppvuxen i Sverige. Redan som liten pojke svarade han att han ville bli ”tjonalist” när han blev stor.
Och det blev han. Har varit en röst i radion i många år, inte minst från stationeringar utomlands, ofta då i den del av Europa som ibland kallas kontinenten.
I ”Bibliotekarien i Magdeburg” har han samlat ett 40-tal redigerade texter genom åren. Det har blivit en både underhållande och tänkvärd bok. Skriven med humor och värme, byggd på genuint intresse för andra människor och en god iakttagelseförmåga.
Hur var det till exempel att vara bibliotekarie i det kommunistiskt styrda DDR, när muren mot väst faller och förlegad statsstyrd litteratur ska bytas ut med en mer brokig samling av västeuropeiskt snitt?
Bolins rapporter och texter har alltid svept över vida områden. Kultur i vid bemärkelse är ett tema. Men dit hör till exempel även idrotten. Vad som tilldrog sig i sammanlagt sju olympiader hör till hans erfarenheter.
Jo, Gunnar Bolin blev en bra ”tjonalist”, inte minst med blick för sidospår som kanske inte annars skulle ha uppmärksammats.