Kjell Eriksson är originell så tillvida att han inte bara skriver deckare utan också är trädgårdsmästare, vilket i alla presentationer av honom framhålls så mycket att det liknar odling av varumärke. Hans poliser, däremot, är av romanstandardsnitt: slitna själar med krångliga kärleksliv och alkoholproblem.
Men den här gången handlar det om hjärtat och Sammy borde inte bry sig om annat, men den bibelciterande är möjligen identisk med den man som slagit ihjäl några kvinnor, vilket han berättar för en sköterska som lättar på sekretessen och väl ute från sjukhuset, fortfarande sjukskriven och i eländigt skick, tar Sammy hjälp av sin gamla kollega Ann Lindell, numera mejeriarbetare, och åker till Skåne för att söka upp mördarens f d fru.
Rätt gissat: även hon är ett potentiellt offer som måste räddas.
Den trettonde romanen om Ann och Sammy är inte epokgörande litteratur, men underskatta inte gammal bekantskap och Kjell Eriksson kan sitt hantverk, vilket om inte annat det faktum att hans böcker översatts till 14 språk, tyder på.
Det är spännande och engagerande och är det, handen på hjärtat, inte vad de flesta av oss uppskattar mer än pretentiös djupsinnighet?