Högst upp på önskelistan står just nu en hund av rasen Berger picard.
– Tänk dig en raggig best, som en irländsk varghund fast mindre, säger Tina Harnesk samtidigt som hon tar en tugga av palten på tallriken framför henne.
Det är inte för att diskutera hundraser vi ses på Hans på hörnet, även om hundar är något som ligger oss båda varmt om hjärtat, utan för att prata om tiden som har varit och som ska komma.
– Jag är så jävla nervös, det känns som att det närmar sig förlossning, säger Tina om att debutera med sin första bok.
Närmast väntar besök på Bokmässan i Göteborg med mingel, föredrag och signeringar. Därefter bär det av på en lanseringsturné. Bokskrivandet har hon kombinerat med sitt jobb som biblioteksassistent.
– Det är det roligaste jobbet som finns. Tänk att få omge sig med böcker hela dagarna.
Men även om Tina Harnesk jobbat i omkring åtta år i böckernas värld så var det inte helt självklart att ta klivet in i författarrollen.
– Jag tänkte tidigare att det aldrig skulle bli någon författare av mig. Jag har alltid drömt om att skriva men jag sällade mig till skaran av de som drömde men aldrig skulle göra det. Jag hade accepterat mitt öde men tydligen skulle det inte bli så. När jag väl hade skrivit berättelsen bestämde jag mig för att den skulle ut, säger hon.
Vad var det som fick dig att börja skriva boken?
– Det var ganska många olika saker tror jag. Jag var mer aktiv på sociala medier ett tag och det var många som skrev att jag var duktig på att skriva. Till slut kände jag att jag kanske ändå är king på det här, jag fick lite hybris. Sen var det här under coronan, säger Harnesk och fortsätter:
– Jag mådde inte bra så det här var ett sätt för mig att skapa en lyckligare plats för mig att vara på. Men om min man frågar så tänker jag vidhålla att det var avgörande att han lovade mig en hund. Därför är han en usling som inte redan levererat hunden, säger hon med ett skratt.
Fastän maken, Ludde, inte hållit sitt löfte har han enligt Tina varit en pusselbit för att binda ihop en början och ett slut.
– Han är världens bästa lyssnare och blir otroligt engagerad om jag målar upp ett scenario för honom. Han har hjälpt mig att lösa upp många knutar och resonerat med mig när något inte stämt. Han har varit ovärderlig.
Även övriga i hennes omgivning, som vänner, kollegor och familj har varit ett stöd för att få berättelsen att knyta samman. Själv uttrycker Tina Harnesk det som att hon trakasserat sina kollegor.
– De har nog varit ganska less på mig men de har ställt upp. Det har varit jätteroligt att engagera så många i det här. Jag har varit på många i min omgivning och målat upp scenarion, till exempel om du flyttade till Norrbotten – vad hade du haft för skor då?
Men även om karaktärsskapandet och beskrivningarna av de samma i boken fått ta mycket plats så är det framför allt berättandet i sig som är den största drivkraften.
– Jag är uppvuxen med det samiska berättandet och jag tror det är oundvikligt att det tar väldigt mycket plats i mitt författarskap. Exempelvis háldisagan som finns i boken är en historia ur min släkt. Jag har hört den sedan jag var jätteliten och jag tycker den är underbar, säger Tina Harnesk.