Den samtliga ensemblen i föreställningen: Mattias Kågström, Gunnar Eklund och Sonja Lindblom.
Först ut av alla Västerbottensteaterns totalt tre premiärer under öppningsveckan var egentligen ”Lifsens rot”, baserad på Sara Lidmans roman med samma namn, med och av Ellenor Lindgren. Den spelades under öppningskvällen.
Nu var det däremot dags för den första av de två urpremiärerna – ”Frihet, jämlikhet och nalta tro”. Den är ett samarbete mellan Gunnar Eklund, Bobo Lundén, Tora von Platen och Thomas Johansson.
– Bobo kom till mig med en idé om att han ville skriva något mer faktabaserat kring väckelse- och arbetarrörelsens historia i Västerbotten, så jag började göra research. Men det har inte varit helt tydligt under processen vad exakt det skulle bli, säger Gunnar.
– Men tanken har väl hela tiden varit att den ska gå att se som ett komplement till den stora föreställningen som kommer i höst, ”Musikanternas uttåg”, säger Sonja.
”Musikanternas uttåg” är ett Skelleftebygdens epos, av en av Västerbottens stora författare, PO Enquist. Den utspelar sig under en tid då Sveriges två största folkrörelser bildades – den kristna väckelsen och den socialdemokratiska arbetarrörelsen – som båda kom att bli avgörande för Sveriges utveckling till en demokrati.
”Frihet, jämlikhet och nalta tro” ger oss en mer faktabaserad berättelse om vår faktiska historia. De berättar om lokala och betydande profiler som Maja Lisa Söderlund och Carl Olof ”Calle” Rosenius. Men också om historiska människor som Frigga Carlberg.
– Det är väl en slags folkbildningsteater, säger Mattias Kågström.
Mattias Kågström, här i rollen som landshövningen Curry Treffenberg.
Den avskalade scenografin, signerad Astrid Maya, består av ett piano, en griffeltavla, någon stol och en gitarr.
– Vi visste att vi ville ha någon form av berättarsättning. Först var vi inne på en slags lägereldsplats, sedan tänkte vi klassrum. Men vi landade till slut i en variant av ett slags Folkets hus, säger hon.
Även i kostymen finns en liten flört till ”Musikanternas uttåg”. I båda uppsättningarna bär skådespelarna den gamla arbetarkängan Dr. Martins – svarta, grova läderkängor. Även fler så kallade ”påskägg” (som ofta används i till exempel Marvel-universumet) går att ana.
– Det finns en flört till den amerikanska västern, med countrysnitt på skjortorna. Sedan använder vi samma läderbälten och kängan är också en hint till punkrörelsen, eftersom arbetarrörelsen på många sätt går att likna vid en slags tidig punkrörelse, säger hon.
Gunnar Eklund och Sonja Lindblom spelar olika historiska och lokala personer i den timmeslånga föreställningen. Här i rollerna som Maja Lisa Söderlund och Isak Boström.
Med en stor portion humor, sånger och interaktivitet med publiken lyckas de leverera en timmes kvalitativ underhållning, och man får med sig historielektionen utan att det känns torrt och torftigt.
Musiken i föreställningen består av gamla psalmer, progglåtar samt egenskrivet material.
– Jag har skrivit en handfull sånger som är med i föreställningen, berättar Mattias.
”Vart är vi på väg nu?”, sjunger ensemblen och frågar sig hur demokratin kommer arta sig i framtiden.
Tanken var egentligen att premiären skulle gå av stapeln redan i våras, men på grund av pandemin så gick inte det. Skådespelarna har också behövt repetera pjäsen i munskydd och visir, framför regiögat Anna ”Pluck” Söderling som närvarade via länk.
– Det var ju kanske inte världens bästa förutsättningar, så nu är det så himla kul att äntligen få stå framför en riktig publik igen och kunna göra det här som det ska göras, säger alla tre.
”Frihet, jämlikhet och nalta tro” kommer att ha totalt sju föreställningar under hösten.