Anja Karinkanta och Sinikka Lindquist är båda från Finland men har bott i Sverige sedan sent 60-tal. Anja flyttade för kärleken. En man gjorde lumpen i Finland och när han flyttade till Umeå flyttade hon efter och de fick 45 år som gifta. Sinikka hamnade i Skellefteå för äventyret.
– Jag hade en syster som berättade hur bra lönen var i Sverige, och de hade en jättefin folkabubbla som de kom med till Finland. Jag och min man hade jobb och allting men vi sa: "nej, nu åker vi över i några år" och det äventyret fortsätter 55 år senare, säger Sinikka.
De är båda engagerade i Finska föreningen i Skellefteå. På lördag är det Sverigefinnarnas dag och det ska firas med att uppmärksamma de populära Kalevala-smyckena.
Namnet är hämtat ifrån Finlands nationalepos, och smyckena tillhör det finska kulturarvet. Förutom en utställning på Sara kulturhus ska det hållas en föreläsning med experten Aulikki Lundgren, och har man egna Kalevala-smycken kan man ta med dem för att veta mer om det enskilda smyckets historia.
Hon är glad över att dagen uppmärksammas och hoppas att Sverigefinnar ska synas mer generellt.
– Det är viktigt för våra barn och barnbarn att de har någon att jämföra sig med. Att det finns fler än jag som har finska rötter. Fler än jag är intresserad av finska språket. För att man som minoritet känner sig väldigt ensam.
Hennes barn och barnbarn är uppvuxna i Sverige. Hon berättar om när yngsta barnbarnet klagade på att bastun var varm, men ville inte gå ut och svalka sig: "Nej, det är lite finne i mig, det har pappa sagt”, sa barnbarnet.
2018 blev Skellefteå förvaltningskommun för finska, vilket innebär att man måste erbjuda hel eller delvis finskspråkig i äldrevård och förskola. Invånare har också rätt till att använda finska i kontakter med kommunen. Men bidraget för att vara förvaltningsområde är en miljon per år.
– När kommunen annonserar tjänster står det alltid i kravspecifikationen att finska är merit, men det är en sån där merit som man applåderar att "vad bra, du kan finska", men det ger inte klirr i kassan.
Hon hoppas på att det kommer att utvecklas vidare.
– Nu när jag tittade på kultur- och bibliotekets hemsida så var det ju fina annonser om Sverigefinnarnas dag och om den här smyckeutställningen. Men inte ett ord på finska, det saknade jag, säger Sinikka.