Anna Jirstrand Sandlund växte upp i en stark blåsorkestertradition. Mitt ibland slagverk, oboe, klarinett, fagott, horn och trumpet stod Anna och spelade tvärflöjt. Tonåren fylldes med toner och konserter.
– Det här känns som ett viktigt och framför allt spännande uppdrag. Sara kulturhus är en symbol för kulturens värde. Skellefteå visar kraften och tilltron till vad kulturen kan ge. Sara kulturhus är inte bara en enskild stadsutveckling utan också av betydelse för den här delen av landets utveckling, säger en glad Anna Jirstrand.
Det är en erfaren kulturbyggare som till sommaren kliver in genom dörrarna till Saras kulturhus. För när norra Sverige byggt kulturhuset Väven i Umeå och Kulturens hus i Luleå, har hon haft ledande roller. Och nu kommer Anna Jirstrand Sandlund närmast från tjänsten som länsmusikchef på Norrbottensmusiken.
–Jag har jobbat med musik och kultur under hela mitt yrkesverksamma liv. Både som arrangör och kulturproducent. Det är något speciellt med att vara nära publiken. Att få stå och lyssna till sorlet i foajén när man kommer ut från en konsert.
Anna växte upp i en stark blåsorkestertradition. Mitt ibland slagverk, oboe, klarinett, fagott, horn och trumpet stod Anna och spelade tvärflöjt. Tonåren fylldes med toner och konserter. En uppväxt som påverkat Annas studie- och yrkesval. Hennes arbeten har en röd tråd – utveckling.
Vad är det första du kommer att göra när du tillträder din tjänst?
– Eftersom jag är en stor lyssnare så kommer jag att ha stora öron till en början. Jag är inte en person som kommer med färdiga lösningar. För jag tänker att de bästa lösningarna sitter oftast personalen själva på. Jag ser mig själv som en möjliggörare. Då jag har jobbat i kulturbranschen i hela mitt yrkesliv så jag vet vad det handlar om. Vilket jag tror skapar trygghet för de jag jobbar med. Mitt uppdrag är att skapa de bästa förutsättningarna, för att huset ska få blomstra och ha en stabil framtid framför sig.
Du har varit med att bygga upp verksamheten i två kulturhus. Varför ett tredje?
– Jag tänker att utifrån den starka utvecklingen som är i Skellefteå så känns det spännande att få vara med. Även den starka tilltron som signaleras från kommunens sida påverkar mig. Att se kulturen som en samhällsbärare. För skola, vård och omsorg – det är självklarheter. Det måste en stad eller ett samhälle ha. Men, för att vara en stad dit man vill flytta eller bo kvar i så måste vi ha något mer. Annars så riskerar staden att få en fly-in-fly-out-befolkning.
Du kommer in efter interna konflikter. Hur ser du på det?
– Det tar både tid och enorm kraft från alla inblandade när ett nytt hus växer fram. Att det då längs vägen uppstår spänningar eller motsättningar är inte ovanligt. Jag ser framför mig att det goda samtalet ska få ha en central plats mellan såväl interna parter som externa. Att ha ett prestigelöst förhållningssätt och lära av varandra tror jag är vägen för att ta oss an framtidens utmaningar. Och det ska vi göra tillsammans.
Vågar du ta tuffa beslut?
– Jag tycker om att ta in synpunkter så att jag har ett bra underlag för att kunna fatta kloka beslut. Samtidigt får det inte ta för lång tid heller. Utan krävs det att ta ett snabbt beslut, då får man göra det och stå för det. Skulle det visa sig om ett halvår eller år att det här blev fel. Då får man titta på det igen och göra förändringar utifrån den kunskap man fått under resans gång.
”Nu kommer det att vara en tid att glädjas över ett nytt jobb men även ett vemod över att lämna fina kollegor. Ett jobb som jag har trivts väldigt bra med”, säger Anna Jirstrand Sandlund, Sara kulturhus nya vd.
Du kommer från en politiskt styrd organisation som har haft tuffa nedskärningar. Vad tar du med dig till nya jobbet från den erfarenheten?
– Det har varit en utmanande tid. I alla uppdrag finns det en begränsad ekonomi. Och det ska vara svarta siffror på sista raden. Det är vad vi har att förhålla oss till. För annars så tappar vi förtroendet från allmänheten för verksamheten. Då är man farligt ute och riskerar att bli ifrågasatt för att man inte klarar av uppdraget. Det gäller att förvalta uppdraget med de medel man får tilldelat.
Utöver musik och kultur i alla dess former är Anna en hängiven utförsåkare med särskild förkärlek för offpiståkning. Att träna på gym och valla längdskidorna för att ge sig ut i spåret hör vintern till. Liksom golfen är passionen sommartid. Och med en bakgrund inom den klassiska musiken, omgiven av drivna yrkesmusiker där professionalism och ekvilibristiska konserter är en del av vardagen, har Anna genom livet förändrat sin inställning till vad som är kvalitet inom kulturens sfär.
– Min utveckling inom musiken har varit insikten av att det inte alltid behöver vara det mest professionella. När jag träffade en ny kärlek fick det spontana ta plats i mig. Vi behöver inte alltid planera allting. Utan ibland är det bara att släppa och göra. Har man en kärlek till konsten eller musiken då är det okej att uttrycka den. Även om man inte är en fullfjädrad musiker. Det är nödvändigt att ibland släppa alla måsten. För att bara få ha roligt.
Livet är oförutsägbart. Annas kärlek fick, efter en kort tids sjukdom, lämna jordelivet. Efter drygt ett år börjar Anna sakta känna sin livskraft komma tillbaka med förnyad styrka. Hon bygger nu hus i Piteå och ser fram emot att vara med och fylla Skellefteås lokalproducerade mötesplats med liv. Hon vill, liksom Saras kulturhus, andas mod och viljan att tänka nytt.
– Jag känner att sorgen och saknaden finns kvar samtidigt har jag behövt gå in i en ny fas. För att tillåta mig själv att vara på en bra plats i livet. Det ska bli väldigt lustfylld att börja ett nytt jobb. Nu är barnen stora. De klarar sig själva. De där småbarnsåren var fantastiska, och även att se dem växa upp. Men, det är även fantastiskt nu när tiden är mer fri. Nu är jag i det läget där jag kan tänka på vad jag vill.
Det är en erfaren kulturbyggare som till sommaren kliver in genom dörrarna till Saras kulturhus. För när norra Sverige byggt kulturhus, Umeås kulturhus Väven och Luleås Kulturens hus, har hon haft ledande roller. Anna Jirstrand Sandlund kommer närmast från tjänsten som länsmusikchef på Norrbottensmusiken.
Att fortsätta pendla ser Anna som en tid för eftertanke.
– Som en rutinerad pendlare ser jag resan som en möjlighet till reflektion. Och även till att nyttja tiden. Till att samla sig, mejla och förbereda dagen. Det gör mig också till en given busspendlare. När jag väl kommer fram har jag tid för mina medarbetare. Sen är hemresan ofta en avkoppling med en god bok. Just nu läser jag ”Min fantastiska väninna” av Elena Ferrante.
Hur vill du bli mottagen av din nya arbetsplats?
– Jag tänker att om jag får ett varmt leende och ett välkommen då är jag glad. För det är det viktigaste när man kommer till ett nytt ställe – ett leende, att bli sedd och välkomnad.