Arvid Porsklev: "Att spela fiol är svårt men kul".
Musikrummet i Sunnanåskolans källare har vaknat till liv och här under jord lyser flitens lampa. Lovisa Berggren håller fyra lektioner under förmiddagen och först ut är tioårige Arvid Porsklev, som började spela fiol redan i förskoleklass.
– Det kallas suzukifiol i så tidig ålder och då är en förälder också med, säger Lovisa.
Arvid har övat hemma under veckan och de tjugo minutrarna flyter på med lätthet, sedan hinner han bara tacka för sig så knackar nästa elev på dörren. Lovisa träffar runt hundra barn i veckan, både individuellt, i orkester och i klass. Det blir några namn att hålla reda på.
– I klassen kan det vara svårt och dessutom heter de ungefär samma sak, säger Lovisa och skrattar.
Runt tusen elever är aktiva i kulturskolan och för tillfället är det kö till flera kurser. Antalet lärare är mellan 30 och 40 och enligt Lovisa är det för få i en växande stad.
– Men till våren får jag en ny stråklärarkollega och det känns bra, säger hon.
"Jag har en härlig åldersspridning nu, eleverna är mellan 6 och 20 år", säger Lovisa Berggren.
För att bli musiklärare har Lovisa studerat musiker på Musikhögskolan i Göteborg och kurser i pedagogik på Musikhögskolan i Stockholm. Hon fick ett vikariat på en skola i Partille och jobbade där när pandemin kom.
– Som så många andra fick jag en livskris då och kände att något måste hända. Jag är från Lycksele och saknade att bo i Västerbotten, vintrarna och mina föräldrar. Jag råkade se att det behövdes lärare här och sökte lite på skoj. På tre veckor fick jag jobbet och flyttade upp.
Till en början upplevde Lovisa att kunskapen om kulturskolan var dålig i kommunens skolor, men med tiden har personalen fått bättre koll på vad den innebär. Kulturskolan har en bredd av kurser: dans, körer, musikal, drama, film, smink och kostym - och instrument. I Drängsmark och på Lejonström finns det numera elevorkestrar.
Norah Bystedt och Lovisa Berggren känner på strängarna.
– Vi gör också mycket som inte syns, i skola, förskola och anpassad grundskola. Vi samarbetar med fritidsgårdar och bibliotek och har jättefina grupper som till exempel dans för unga med psykisk ohälsa och skrivarworkshops för elever med problematisk skolfrånvaro.
Lovisa pratar om vikten av att ge barn chansen att utforska sig själva genom skapande. Hon tar upp forskning som visar att det förbättrar måendet, och att det på sikt lönar sig att göra satsningar inom området då det främjar folkhälsan. Att kulturskolans kurser är gratis innebär att de kan nå fler.
"Du tränar på att öva", säger Lovisa Berggren. På bilden Norah Bystedt.
– Det är superviktigt att det finns sammanhang där alla kan vara med och där målet är att göra något tillsammans. I samhället handlar det oftast om att vara först eller starkast men här är det inte så. Därför behövs kulturskolan.
Lovisa växte upp med föräldrar som var musiklärare och hennes syskon spelar också. Hon andas och lever musik mer eller mindre dygnet runt, spelar i stans båda orkestrar, kammarorkestern och symfoniorkestern och är aktiv i föreningen RUM.
– Musiken är mitt sätt att umgås och så har det alltid varit.
Vad är det med fiolen som du fastnat för?
– Att det går att spela i princip vilken musik som helst på en fiol och att fiolen är ett "tillsammansinstrument" som helst ska spelas med andra. Jag försöker lära mig spela gitarr också men det är så himla jobbigt med alla strängar, säger Lovisa och skrattar.
"Om jag kompar på pianot hör de sig själva bättre än om jag kompar på fiolen", säger Lovisa Berggren. Här med Norah Bystedt.
Hon säger att hon "fuskar lite" på piano ibland för att kompa sina elever så att de ska höra hur de själva låter. När det är Norah Bystedts tur att ha lektion sätter sig Lovisa vid pianot och de spelar tillsammans på varsitt instrument. Norah har börjat med fiol helt nyligen men hon lär sig snabbt. Lovisa kan se att en del barn har lätt att lära sig, däremot tror hon inte på talang.
– Jag tänker att ju mer du spelar desto roligare blir det. Det handlar om intresse. En del barn kan ha jättesvårt i början men fortsätter ändå och håller på hela livet, andra har det jättelätt men slutar efter ett tag. Det är hårt jobb och du tränar på att öva.
Förr fick inte tjejer spela stråkinstrument men nu är det fler tjejer än killar som spelar enligt Lovisa Berggren. På bilden Norah Bystedt.
Det är fler tjejer än killar som spelar stråkinstrument, och det är överlag fler tjejer än killar på kulturskolan.
– Det kan bero på att Skellefteå är en sport- och hockeystad, de som tränar hockey hinner inte med så mycket annat. Men jag hoppas på fler killar, säger Lovisa.
Nu har det blivit dags för henne att packa ihop fiolen och bege sig mot skolan i Stackgrönnan.
– Det är fullt ös och himla roligt, säger Lovisa Berggren och släcker musikrummet för denna gång.
"Jag vet vad musiken gav mig som barn och jag vill att andra ska få chansen", säger Lovisa Berggren.