”Publiken ska veta att jag ser fram emot att komma till Skellefteå igen”, säger artisten Moneybrother som spelar på Sara kulturhus söndag den 29 oktober.
Nu väntar turnépremiär för Moneybrother, men när Norran pratar med Anders Wendin är han är hemma i Stockholm med sin 4-åriga dotter. Det är den största skillnaden mellan nu och 2003 när debutalbumet Blood panic släpptes - för 20 år sedan hade han bara sig själv att tänka på.
– Livet är ju helt annorlunda nu. När min son var liten separerade jag och min fru ett tag och jag var ensam pappa varannan vecka. Jag fick lägga ner det där med att spela utomlands, det funkade inte. Jag är pappa först och musiker sedan, och det är samma för de andra i bandet så vi försöker vara generösa mot våra fruar och män som blir sura om vi är borta för mycket, säger Anders och skrattar.
Senast Moneybrother var på turné var efter ”Så mycket bättre” 2017. Pandemin kom emellan och när den var över skulle alla ut och spela samtidigt och då var det lika bra att vänta ett tag, tyckte Anders.
– Jag har varit lite orolig att det har gått för lång tid, men jag har fått positiva vibbar och det verkar komma en del folk. Vi har inte spelat i Norrland på många år och jag har undrat varför, om de kanske hatar mig däruppe, och jag blev riktigt fundersam när jag såg att spelningen i Skellefteå är på en söndag. Vem orkar gå på konsert en söndag liksom? Men de som trots allt dyker upp har min eviga kärlek, och det kan ju bli som en lördag i himlen. Eller så blir det mer som ett förspel, vi får se.
Anders berättar om kompisen Hanna från Skellefteå, som han träffade i sin ungdom när de gick samma teaterutbildning i Falun. Det var 90-tal, Skellefteå var en stor musikstad och Anders bestämde sig för att lifta upp till stan när det var Trästockfestival.
– Det blev ett av mina största äventyr i livet. Jag hade bara ett dygn på mig och ingen trodde att jag skulle hinna fram i tid så Hanna var inte ens hemma när jag kom. Det slutade med att jag fick bryta mig in i grannens garage. Men jag hann till festivalen och det var fantastiskt. Några år senare spelade jag där själv, som huvudakt sist ut på stora scenen. Det var mäktigt.
Strax innan spelningen på Trästock åkte hans ordinarie trummis på stryk och kunde inte spela. Som en skänk från ovan ryckte ”den legendariske trummisen Magnus 'Norpan' Eriksson” till undsättning och räddade showen trots att han inte hunnit lära sig låtarna.
– Han var fenomenal, en otroligt inkännande trummis. Spelningen fick högsta betyg och Norpan spelade med mig i nio år efter det, säger Anders.
Det var när Anders lärde känna Viktor Brobacke och blev en del av hans band som han bestämde sig för att satsa på musiken. Viktor finns med på scenen på söndag, och den som såg till att Anders och Viktor träffades var en kompis till Hanna.
– Så jag har mycket att tacka Skellefteå för, säger Anders.
Men han kommer inte att hinna uppleva så mycket av stan den här gången.
– Tyvärr, det är tråkigt. Jag såg att de öppnar skidspår på Vitberget på måndag och jag älskar att åka längdskidor. Men min 10-årige son har premiär för sin cirkus på måndag så jag måste hem.
Det är 20 år sedan debutalbumet ”Blood panic”. En ny singel släpps den 3 november. ”Min musik har alltid spretat stilmässigt och så vill jag ha det”, säger Anders 'Moneybrother' Wendin.
Anders säger att han är ”extremt tacksam” för sin karriär.
–Jag växte upp i Ludvika där det inte fanns på kartan att leva som musiker. Nu har jag hållit på så länge att mina första fans kan ta med sig sina tonåringar på spelningarna. Det är ”mindblowing”.
Han fick ett meddelande från en kvinna som såg honom spela i Tyskland för 20 år sedan och som nu ska se konserten i Skellefteå.
Det hann bli några spelningar utomlands för Moneybrother?
– Ja men jämfört med till exempel Ane Brun och José Gonzales som slog igenom vid samma tid så har jag inte alls haft samma framgång. Det hade kunnat gå bättre men jag har använt min begåvning och det har gett mig ett fint liv. Jag säger som Mike Scott i The Waterboys: ”I am an artist, I do not make careermoves”. Jag har aldrig haft en manager heller och det känns bra att inte kunna skylla på någon annan.
Fortsätter du i 20 år till?
– Jag vet inte, men sonen spelar saxofon och målet är att fortsätta tills han är gammal nog så att vi kan åka ut och spela tillsammans. Det vore häftigt.
Vad vill du hälsa Skellefteborna inför söndag?
– De ska veta att jag ser fram emot att komma till Skellefteå igen. Jag har sett Sara Lidman hålla föredrag i stan och hon var supersmart. Nu ska jag få spela i ett hus döpt efter henne. Livet är stort och rättvist.