Lotta Holmgren firar 25 år som yrkesverksam konstnär med en fönsterutställning på Galleri1.
Galleri1 har förvandlats till ett surrealistiskt fågelbo, där en drakfågel hälsar en välkommen, en strutsbesläktad strunts bjuder upp till dans och en gigantisk paradisfågel iakttar.
Storlekarna i fågelflocken varierar, men gemensamt är humorn, fyrverkeriet av färg och de annorlunda formerna. För under näbbarna, vingarna och klorna finns stora träbitar som för det otränade ögat hade kunnat stanna just där, i naturen, men i Lotta Holmgrens händer får de liv.
– 1984 fick jag idén. Jag var ute och gick och såg alla dessa sjödränkta rötter i olika vattendrag, och insåg vilka fantastiska former de hade, säger hon.
Trästyckena fick flytta hem till henne för att torkas i många olika omgångar innan penseln gav dem en ny identitet. Sedan dess har Lotta Holmgrens hem i Ajaur sakta fyllts på med storslagna rötter och fantasieggande trä.
– Från det att jag hittar ett trästycke tar det ungefär ett år tills det att jag kan måla det, så det tar tid innan det är torrt och redo. Men sedan är det formen som bestämmer vad det blir. Ibland ser jag redan från början att det här, det är ju en dansande fågel såklart. Eller varg, eller kanske en fisk. I andra fall framträder djuret efter ett tag, säger hon.
En av fåglarna som går att beskåda har titeln "Trumpetnäbb".
Det är alltid rötterna som bestämmer motivet, där naturliga krökningar kan bli vingar och spetsiga pinnar näbbar.
– När jag hittar en rot som kan bli ett djur får jag hjärtklappning, det är en speciell känsla. Jag hittar dem i uppdämda vattendrag, så det blir många resor till bland annat Storuman och Lycksele. Till en början blev det mycket rovdjur, men på senare tid har fåglarna dominerat. Jag tycker om att använda mycket färg, och humor. Jag vill få folk att skratta.
På Galleri1 syns två hopslingrade fågelhalsar i grön fjäderdräkt, med titeln "Umgås". Där finns hönan, som absolut inte är en panelhöna och knäppgökens flickvän.
– Jag lever med de här verken varje dag, så vi får en speciell relation. När folk har frågat om det blir ensamt har jag alltid svarat: nej, jag har ju sällskap, säger hon.
I år firar Lotta Holmgren 25 år som yrkesverksam konstnär, och tanken var att fira med en traditionell utställning på Galleri1. Men sedan kom coronaviruset emellan, och planen förändrades. Istället för att trängas inne i galleriet kan nu konstintresserade beskåda verken från fönstren.
– Det känns jätteroligt. På så sätt kan besökarna komma och titta när de vill, säger hon.