Parisa Liljestrand var en av de större överraskningarna bland statsrÄden nÀr Ulf Kristersson presenterade sin regering. Liljestrand saknar erfarenhet av att arbeta med kulturfrÄgor pÄ nationell nivÄ sÄ utnÀmningen sÄgs av mÄnga debattörer som ett tecken pÄ att kulturpolitiken prioriteras ned av den nya regeringen.
ââJag tror inte jag ska recensera vad andra tycker. Jag Ă€r ödmjuk inför att man kanske inte har koll pĂ„ mig. Men jag Ă€r övertygad om att nĂ€r man fĂ„r koll pĂ„ mig sĂ„ kommer kanske tongĂ„ngen att vara en annan. Jag Ă€r hellre underskattad Ă€n överskattad, sĂ€ger Liljestrand till TT.
Granskningen av hennes liv och karriÀr har varit omfattande. Bland annat fick hon backa nÀr hon beskrev sig sjÀlv som litteraturvetare.
ââDet var en olycklig formulering. Jag har i min yrkesroll som lĂ€rare pluggat vid Uppsala universitet och dĂ€r lĂ€ser man delar av svenskutbildningen vid litteraturvetenskapliga institutionen.
TT: SÄ det Àr nÄgot du beklagar, att du sade sÄ?
ââAbsolut.
"Milfmamman"
En tidning noterade ocksÄ att en av hennes spellistor pÄ Spotify hette "Milfmamman".
ââFör de allra flesta som kanske har lĂ€st granskningarna sĂ„ Ă€r jag en rĂ€tt sĂ„ vanlig mĂ€nniska och det kan ocksĂ„ appellera. Jag vill vara en kulturminister för medborgarna.
Parisa Liljestrand, 39, Äterkommer ofta till sin egen livserfarenhet nÀr hon förklarar sitt politiska engagemang. Hon var nÀstan tre Är gammal nÀr hon kom till Sverige frÄn Iran. Hennes familj flydde undan mullornas förtryck och hamnade, efter en tid pÄ en flyktingförlÀggning i Surahammar, i Vallentuna.
I den typiska förortskommunen norr om Stockholm blev hon snabbt integrerad och kom in i samhÀllet. Före posten som kommunalrÄd arbetade hon som lÀrare och rektor. Nu tar Parisa Liljestrand plats i en regering som Àr beroende av stöd frÄn Sverigedemokraterna för att fÄ igenom sin politik.
TT: Hur kÀnns det att som tidigare flykting samarbeta med Sverigedemokraterna, som rejÀlt vill begrÀnsa antalet flyktingar i Sverige
ââBĂ„de jag och regeringen ser ju de behoven som finns i Sverige i dag. Vi har ett land som Ă€r kantat av stora och svĂ„ra problem dĂ€r brottsligheten, skjutningar, kriminaliteten och den bristande integrationen Ă€r problem som vi behöver ta tag i och jobba med och det kan vi bara göra om vi begrĂ€nsar migrationen. Ska vi klara av att ha en vettig integration sĂ„ bygger det pĂ„ en minskad migration.
TT: Hur kÀnner du som flykting nÀr kriminalitet sÄ tydligt i vissa politiska lÀger kopplas till just migrationen?
ââJag tror att det Ă€r viktigt att man har öppna ögon i detta och faktiskt tittar pĂ„ vad statistik visar och jag tror ocksĂ„ att vi mĂ„ste adressera kriminalitet som Ă€r kopplat till bristande integration.
ââDet Ă€r ett misslyckande inte bara för den enskilda individen utan ocksĂ„ för oss som land. Och ska vi vara ett enat land dĂ„ bygger det pĂ„ att vi har gemensamma referensramar sĂ„ att vi skapar oss en gemensam bild av vilket samhĂ€lle vi ska ha, vilka vill vi vara och hur kommer man dit. DĂ€r tror jag att kulturen spelar en viktig roll.
Sverigedemokraterna ingÄr inte i regeringen, men behövs som stödparti för att fÄ igenom regeringen Kristerssons förslag. Parisa Liljestrand sÀger emellertid att Tidöavtalet reglerar att det blir borgerlig politik som ska föras.
ââSverigedemokraterna fĂ„r svara för sin politik, men jag kĂ€nner mig helt trygg i att kunna ta avstamp i regeringsförklaringen och i Tidöavtalet och dĂ€rmed bedriva borgerlig politik.
TT: Ni behöver ju SD:s stöd i riksdagen, spelar det ingen roll?
ââVi Ă€r ju en samarbetsregering, men det Ă€r som Ă€r sĂ„ fint Ă€r att vi redan nu har kommit överens i Tidöavtalet om de lĂ„nga linjerna. BĂ„de i vissa specifika saker, men ocksĂ„ i det som borde vara vĂ€gledande och övergripande för all kulturpolitik.
En del av de gemensamma referensramarna ska skapas genom en kulturkanon, en samling utvalda konstnÀrliga verk alla svenskar bör kÀnna till och som ska spegla det typiskt svenska. Det Àr ett av de mer omstridda förslagen i Tidöavtalet.
TT: Varför ska vi ha en kulturkanon?
ââJa, varför inte...? NĂ€r jag kom till Sverige sĂ„ blev litteraturen en direkt avgörande del i att försöka förstĂ„ mitt samhĂ€lle och min omvĂ€rld. Jag tror att möjligheterna med en kulturkanon kan ge oss en gemensam grundförstĂ„else för vĂ„r historik och vĂ„r dĂ„tid och hur den har format vĂ„r nutid.
Blöder för Iran
Parisa Liljestrand medger att förslaget inte har drivits av Moderaterna utan Àr nÄgot av en eftergift till Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna som drivit frÄgan. Nu ska en utredning ta fram förslag pÄ hur en kulturkanon ska tas fram, anvÀndas och vilka verk som ska vara med.
TT: Men ska den vara statisk, eller ska namn och verk plockas bort och lÀggas till allt eftersom?
ââJag kan inte avgöra det. Det Ă€r inte upp till mig. Det ska bĂ„de en utredning och experter titta pĂ„. Men jag tror ocksĂ„ vi behöver ha en dynamisk syn pĂ„ kulturen. Man kan titta pĂ„ författare som Rydberg, Strindberg och Almqvist inte minst. De var ganska utskĂ€llda i delar av sina författarkarriĂ€rer dĂ€r och dĂ„, men har haft en enormt betydelse för det svenska kulturarvet hĂ€r och nu.
Parisa Liljestrand har slÀkt kvar i Iran och följer med stort intresse demonstrationerna och protesterna mot regimen dÀr, i spÄren av att 22-Äriga Mahsa Amini dödades av den iranska moralpolisen.
ââFörsta kĂ€nslan Ă€r att hjĂ€rtat blöder för folket. Samtidigt som jag Ă€r sĂ„ otroligt stolt över den rakryggade kamp de bedriver för sin demokrati och sin frihet.
Hon tror att protesterna kommer att leda till förÀndring.
ââJag Ă€r sĂ€ker pĂ„ att bĂ„de generationsskiftet som har skett i Iran, men ocksĂ„ att den hĂ€r rörelsen har drivits av kvinnorna sjĂ€lva spelar roll. Jag har sagt frĂ„n första början att jag kommer inte att Ă„ka tillbaka till Iran förrĂ€n det Ă€r ett fritt land och jag Ă€r sĂ€ker pĂ„ att jag kommer att fĂ„ Ă„terse mitt hemland.