Man får inte vara höjdrädd. Konstnären Lotta Holmgren måste använda skylift för för att måla i hägnet.
Konstnären Lotta Holmgren, från byn Ajaur utanför Lycksele, har målat många djur i den nordiska faunan: vargar, lodjur, ugglor och björnar. Men nu är hon sedan en vecka tillbaka på plats i Lycksele djurpark för att måla de gråa och trista betongväggarna i björnhägnet.
– Jag hoppas få till en känsla av en björngrotta med stenblock som är täckta med mossa, så att det ser lite mer naturligt ut, säger hon till VK.
När vi är på besök har Lotta Holmgren precis fått tillgång till en skylift. Med byggnadsställningen hon använde först var det svårt att komma riktigt nära för att måla.
De gråa och trista väggarna ska få ett naturtroget utseende med stenblock och mossa, Lotta Holmgren trollar med färgerna så att stenblocken får rätt rundning och "kommer ut" ur muren.
Hon manövrerar spakarna efter att ha fått en snabblektion samma morgon.
– Men jag tror inte att det ska vara så svårt, man lär sig nog, säger hon.
Det är viktigt att kunna komma upp på höjden, för det är nämligen en jättemålning som Lotta Holmgren ska utföra.
– Jag har gått runt och mätt, och betongväggen är 95 meter lång och som mest fem-sex meter hög.
– Det här har jag alltid velat göra, skojar Lotta Holmgren och klättrar upp i gungan som är ett av björnarnas lekredskap.
Ändå är Lotta Holmgren van vid stora format. Hon har bland annat tidigare gjort en 36 meter lång målning av Vindelälven och en 32 meter lång sagomålning på en mur utomhus vid en förskola i Norsjö. Hon har även gjort en gigantisk flygande Lappuggla i byggplywood – Mästerflygaren – som finns på Lycksele flygplats.
Besökare spanar in björnungarna som föddes i januari i år. Björnarna befinner sig i utehägnet eller inomhus medan Lotta Holmgren målar.
Men det här projektet kallar hon unikt, dels för storleken, dels för att hon befinner sig i ett björnhägn. Björnhonan Beata med fyra björnungar, som föddes i januari, turas om med björnhannen Gimli att vara inomhus eller i det andra utomhushägnet medan Lotta målar. Ståldörrar och betong skiljer henne och björnarna åt.
– Men jag har ju hört björnarna flåsa och bulta på dörren. De undrar väl vad som pågår härinne och vill komma in, säger hon.
Uppstickande, målade stenblock sticker upp bakom björnarnas rutschbana och bassäng.
Hon jobbar heldagar för att få målningsarbetet klart som fort som möjligt, inte minst för att björnarna ska få sitt utrymme tillbaka. Men, säger hon, den räfflade betongytan som hon målar är väldigt svårarbetad.
– Den är hemsk, man måste använda båda händerna och trycka in penseln för att få in färgen dit den ska. Men samtidigt som jag hatar strukturen måste jag ju också gilla den, och utnyttja den på bästa sätt.
Allt ska dock inte täckas med färg, utan den råa betongen får vara som den är på sina ställen.
– Annars skulle det här bli ett projekt på flera år, säger Lotta.