Bibliotekarien Linnéa Wikman är en av initiativtagarna till att sprida skräck i Skellefteå. Det blir författarbesök, film och konst under temat H.P. Lovecraft och Lidman.
Varför ett skräckkonvent?
– Jag och mina tre kollegor, Anna Lundberg, Olov Häggmark och Monika Oskarsson har ett gemensamt skräckintresse och ville göra något annorlunda. Sara Lidman skulle ju ha fyllt 100 år i år och det kändes som en oväntad kombination med två så olika författare som H.P. Lovecraft och Lidman. Sedan är det oftast bara kring halloween som man lyfter skräcktemat så det är roligt att få lyfta denna genre mer seriöst.
Kan du se någon likhet mellan H.P. Lovecraft och Lidman?
– Egentligen inte, men en sak de har gemensamt är att de båda inspirerat andra författare i sin respektive genre. Den lilla människan och den lilla orten är de lika på. Men att vi valt denna kombination beror främst på att vi tycker kontrasten är kittlande.
Under skräckkonventet kommer även vinnarna av novelltävlingen ”The shadow over Tjärdalen” med temat Lidman/Lovecraft att presenteras.
Hur har intresset för novelltävlingen varit?
– Väldigt bra! Över 60 bidrag har vi fått in och vi kan konstatera att många lyckats skapa en riktigt obehaglig känsla. Det blev en intressant läsning och många har skickligt kombinerat vårt eftersökta tema H.P. Lovecraft och Sara Lidman. Det är välskrivna texter.
Har du blivit rädd när du läst tävlingsbidragen?
– Ha, ha, jag är ju ganska avtrubbad men nog har det funnits delar som skapat en spänd stämning. Jag gillar att känna mycket när jag läser och ser på film. Det är något med att bli skrämd som är så mycket mer än att bli rädd. Det är kittlande.
Vilka böcker under skräcktemat lånas mest ut från biblioteket?
– Det är svårt att säga, men Steven King lånas alltid ut och även Nordens ledande skräckförfattare John Ajvide Lindqvis är populär.
Vad är ditt eget personliga förhållande till skräck?
– Jag har konsumerat så mycket skräck genom mitt liv och älskar det som genre. Olika saker skrämmer folk och jag är förtjust när det handlar om sorg och desperation. Och även det religiösa. Skräck innehåller ju oftast någon form av övernaturligt fenomen. För mig handlar det även om att jag tycker att kultur ska skapa känslor och det gör skräck.
Vilken skräcklitteratur är din egen favorit?
– John Ajvide Lindqvists tidigare böcker, särskilt Människohamn om den gränslösa kärleken till ett barn. Även The Hellbound Heart av Clive Barker är en favorit. Den är originell, målande och absurd.
Har du någon skräckfilmsfavorit?
– The VVitch, den fångar allt som jag gillar med skräck. Jag gillar när det är lågmält och krypande med relationer som går i kras med ett yttre hot kontra det inre vansinnet.
Redaktionens anmärkning: Att den stavas "The VVitch" beror på hur ordet skrevs under berättelsens period eftersom bokstaven "W" ännu inte var i vanligt bruk vid den tiden.
Är du mörkrädd?
– Ja, både mörkrädd och skvätträdd. Om jag just har läst något krypande så blir jag lätt kvar i den känslan oavsett om jag är tryggt hemma eller i en mörk gångtunnel. Men jag skulle gärna övernatta i ett hemsökt hus.
Ensam?
– Ja, absolut det skulle vara spännande.
Varför utsätter du dig för detta?
– Jag vet inte. Jag tycker om att bli rädd. Just den där kittlande spännande känsla gillar jag.
Sover du med lampan tänd?
– Alltid släkt.
Vilka programpunkter skulle du särskilt vilja lyfta?
– Vi är mycket nöjda med att vi har fått med så många olika konstformer – litteratur, konst och film. Som bibliotekarie vill jag såklart lyfta litteraturen och författarna som är på plats – Anders Fager, Elin Edberg och Kristina Öhman. Vi kommer även att ha en konstutställning av fem lokala konstnärer och illustratörer. Och filmproduktionsbolagen Uncanny Pictures och Swedish Ghost Lovers ska visa sina nya kortfilmer.
Vilken målgrupp riktar ni er till?
– Egentligen till alla, men det kanske kommer att finnas mest för unga och vuxna. Men vi har även skaparväskan med spökpyssel för de minsta. Sedan kommer biblioteket att vara igång som vanligt, men vi ska göra det vi kan för att det ska synas att vi menar allvar med vårt skräcktema...