Ida Kjos: ”Jag hoppas att vi kommer att träffas igen. Det ger hopp”.
Ida föddes åtta minuter före sin syster Elin och de har från sina första andetaget gått hand i hand genom livet. Inga tankar fanns på att någon av dem skulle bli svårt sjuk eller att deras tid var utmätt.
– När vi fick beskedet att hon drabbats av lungcancer var det en total chock, säger Ida.
Allt började med något som verkade vara en vanlig rethosta.
– Elin hade hostat länge, men det var ingen som tog det på allvar. Hon var liksom hälsan själv och i extremt bra form. Och när väl beskedet kom var vi helt inställda på att det skulle gå bra. Jag såg inte framför mig att det skulle sluta så här.
Elin Kjos dog tre år efter att hon fått sin lungcancer-diagnos. Hon blev 35 år. Sjukdomstiden var fylld med hopp men även av en enorm stress.
– Det är så mycket jobbig väntan. För man vet inte när nästa besked kommer. Det är jättehemskt. Samtidigt pågår livet. Du kan fortfarande känna lycka, glädje och hoppfullhet samtidigt som du känner den här avgrundsdjupa sorgen.
Föreställningen “Kärlek och mod” är sprungen ur Idas sorg och en hyllning till Elin. Det skulle egentligen bara bli en föreställning, men det blev många fler. Budskapet och Idas sätt att förmedla sina känslor gjorde att hon 2023 blev vald till Årets talare och fick ta emot “Publikens pris”.
– Syftet med “Kärlek och mod” är att hedra det som varit och att skänka mod till att leva livet fullt ut. Att leva livet ännu mera. Det är mitt sätt att ge tillbaka till alla som gav en sådan enorm omsorg till Elin och även mig. Föreställningen är en kärleksförklaring till livet.
Ida beskriver sin syster som en stark förebild. Ett exempel på Elins styrka var när hon fick beskedet att hennes hår skulle börja falla av.
– Då tog hon kommandot genom att raka av det själv. För henne blev det en handling av styrka och positivitet. Det var liksom inte ledsamt, utan det var mer som att hon tog någon form av kontroll över situationen. Det var ett otroligt vackert tillfälle och jag stöttade henne genom att också raka av mig håret. Vi gjorde det till en härlig stund.
Tvillingsystrarna Ida och Elin Kjos har gått hand i hand genom livet. Från första till sista andetaget.
Ida fortsätter ivrigt att berätta om sin systers kraft. Men när hon ska berätta att Elin fick ta emot många svåra besked utan att ha någon fysiskt vid sin sida, då stockar sig rösten på henne.
– Det var mitt under pandemin och alla restriktioner som följde med covid gjorde att familjen inte fick följa med henne på sjukhusbesöken. Många av de absolut tuffaste beskeden fick hon ta emot helt själv. Hon var till exempel ensam när hon fick beskedet att cancern var spridd och att det inte fanns något kvar att göra. Det var jättehemskt.
Att ta emot beskeden, hantera väntan, leva med döden flåsande i nacken är några av de saker Ida tar upp i föreställningen.
–Det går inte att blunda för eller förminska sorg. Som nära anhörig behöver man vara det stabila och det starka stödet till den som är sjuk. Men man behöver också få ha en egen ventil och berätta om sina egna rädslor. Det kan inte vara inför den som är sjuk. Eftersom det kan spä på ångesten hos den som vet att livet är utmätt.
En sak som hennes syster Elin inte ville tala om var att hon skulle dö.
– Hon ville prata om livet. Jag tror inte att man kan sätta sig in i den sjukes perspektiv. Hur mycket man än läser eller försöker förstå så kommer det aldrig gå. Sådana saker har landat i mig först efter att hon gick bort. Om hon nu visste att hennes tid var ändlig, varför skulle hon då vilja ödsla tid på att prata om det? Jag tänker också att det är ganska fåfängt av oss som är friska att ställa kravet på den sjuka att prata om döden. Det är viktigare att stötta i ett hopp istället. En del kanske tycker att det finns en naivitet i att inte inse vad som är på väg att ske. Men vad spelar det för roll egentligen? Till syvende och sist är det den sjuka som måste få bestämma.
Ida säger att det är en nästan omänsklig uppgift att göra allt rätt som anhörig.
– Det är jättesvårt för det finns inga facit. Hur man än gör riskerar det att bli fel. Någon kanske vill prata om döden. Det kanske är det enda personen vill prata om. För att förbereda sig och städa undan saker som känns oklara, skriva de breven som behöver skrivas och ta de farväl som behöver tas. Och för någon annan handlar det om att bara totalt leva, och att inte ens vidröra ordet.
Att följa sin tvillingsyster kamp mot döden fick Ida att se på sitt liv med andra ögon. Några månader före Elin gick bort sade hon upp sig från sin tjänst som bolagsjurist.
– Det är ju ofrånkomligt att inte börja reflektera över sitt eget liv. Jag hade kört otroligt hårt i jättemånga år och varit målmedveten i att jag skulle göra karriär på ett visst sätt, utan att fundera på vad jag egentligen tyckte är viktigt. Mitt sätt att hantera sorgen och att ta mig, inte vidare för det tror jag aldrig att man gör, men att fortsätta gå jämte sorgen har varit att låta livet fylla mig lite mer. Att inte göra det andra förväntar sig att jag ska göra. Utan jag har börjat att lyssna mer på mig själv och vad jag behöver för att må bra.
Ida Kjos: ”Min tvillingsyster fins med mig i vardagen. När jag tränar, känner en viss doft eller har en fråga som jag behöver svar på. Då är hon där”.
Upplevelsen att få följa livets avslut på nära håll har gjort Ida mindre rädd för döden.
–Vi behöver inte vara rädda för döden. Vi ska ju alla dit. Det är liksom ofrånkomligt och att vi inte pratar om döden gör inte att den inte kommer att ske. Jag tror vi skulle må mycket bättre av att prata mer om att livet har ett slut. För i de samtalen finns också mycket kärlek och till och med humor i vissa delar. För livet finns ju också där.
Det går inte en dag utan att Ida känner sin tvillingsyster Elins närvaro.
– Hon är på jättemånga olika sätt med mig i vardagen. När jag tränar, när jag hör något på nyheterna, känner en viss doft eller har en fråga som jag behöver svar på. Hon är med mig. Hon är i mig.
När Elin får frågan om hon tror på att livet fortsätter är hon tyst länge innan hon svarar.
– Jag hoppas att jag ska träffa henne igen. Den tanken ger hopp.
“Kärlek och mod” – Ida Kjos föreläser på Sara kulturhus lördag 24 augusti – om sorgen och livet efter att förlora sin tvillingsyster.