Eva Maaherra Lövheim är en av de ansvariga för Burträskkursen.
Eva Maaherra Lövheim möter upp och välkomnar in till aulan där årets deltagare – 63 till antalet – spelar en gemensam visa: "Ramsa från Mesele". De flesta spelar fiol, men här finns även gitarr och bas och olika klaverinstrument. För att inte tala om nyckelharpa och ovanligt många brassinstrument representerade i ensemblen.
Burträskkursen har en lång historia. Den grundades 1990 av spelmannen och berättaren Thomas Andersson och har sedan dess lockat folkmusiker på olika nivåer – mest barn – till orten. Där befinner de sig under en vecka för att lära sig fler melodier, utbyta erfarenheter och bara umgås med likasinnade. Sådana som garanterat inte kommer att be dig att spela tystare. Kursen avslutas med en gemensam konsert på Burträsksvängen.
Nu är alla samlade i aulan. Utöver musikerna finns även en grupp som står tomhänta, men det hindrar dem inte från att klappa och sjunga med i ramsan: "Gräsrota, stenkoja, risselvanta ..."
– Det är "Bisam", de går i slöjdgruppen, viskar Eva och förklarar att alla kursdeltagare tillhör olika grupper, varav en alltså slöjdar.
Så var det inte alltid. Burträskkursen var ursprungligen en renodlad folkmusikkurs, men ofta följer hela familjer med till Burträsk och för att även de som inte spelar ska ha en lika givande vecka finns numera en slöjdkurs. I år är gruppernas namn tagna efter invasiva arter i Västerbotten. De yngsta musikerna (de allra yngsta 8 år) tillhör exempelvis Mårdhund, men det finns även Signalkräfta och Lupin för att nämna några.
– Andra år är det byanamn eller Västerbottensförfattare. I år blev det invasiva arter, säger Eva och skrattar.
Systrarna Vera och Sally Forsell skapar koppar och annat fint av lera.
Två av bisamråttorna är i vanliga fall ett syskonpar från Umeå. Vera och Sally Forsell, 13 och 11 år, har under veckan ägnat sig åt att tälja krympburkar och smörknivar, tills blodvite uppstod när Sally slant med kniven. Nu ägnar de sig åt att skapa diverse föremål av lera.
– Det är kul att vara här, säger Vera som lämnat aulan och nu sitter i slöjdsalen.
– Det är liksom mysigt här och man träffar nya vänner, fortsätter hon och Sally nickar med.
Skärsåret till trots har hon så att säga fått blodad tand.
– Och att skära sig lite hör till, säger kursledaren Jon Arvesten.
De jobbar med färsk björk, för att det är lättare att bearbeta än torrt virke. För att kunna göra krympburken, vars cylinderformade vägg måste krympa ihop och omsluta en botten i torkat trä är det dessutom ett måste.
– Tanken är att alla ska lära sig tillräckligt för att kunna jobba vidare på egen hand senare, säger Jon.
Olle Stenmarks "Gollum".
Det är första året han är här och med sig har han hustrun Sofia, också kursledare fast inom keramik.
– Vi jobbar med lera. Det är en rolig kontrast till träslöjd eftersom det snarare handlar om att addera än att skala bort, säger Sofia.
Hennes kursdeltagare får bland annat skapa på temat väsen. Olle Stenmark gör "Gollum" från "Sagan om ringen", Frauke Molander gör en älva, eller "inälva" som kurskamraten Johanna inflikar. Fraukes dotter deltar i folkmusikkursen och de har varit här förr.
– Det är en helt unik och jättetrevlig stämning, och man går och sjunger på låtarna som spelas här i veckor efteråt, säger Frauke.
Frauke Molander är en återvändare till Burträskkursens slöjdkurs. Här sitter hon med sitt senaste alster, en älva av lera.
Enligt Eva Maaherra Lövheim är det vanligt att deltagare återvänder år efter år.
– I år är det större intresse än någonsin. Extra roligt är att många gymnasieelever är här. Vi brukar märka en dipp under gymnasieåren, men nu har vi ungdomar som kommer hit och till och med vill engagerar sig i styrelsearbetet, säger hon upprymt.
Edith Norlund från Umeå och Cecilia Arnfjell från Storuman trivs bra på Burträskkursen.
Även fiolspelande Storumanbon Cecilia Arnfjell, 12, är en återvändare som tycker att det är värt att offra en vecka av sommarlovet för att helhjärtat ägna sig åt folkmusik.
– I vanliga fall lyssnar jag mest på pop, men det är så roligt att spela ihop, säger Cecilia som får medhåll av keyboardisten Edith Norlund, 12, från Umeå.
– Det är ett så roligt sväng i låtarna och man får vara kreativ och komma med förslag. Dessutom är vi så många att det inte hörs om man råkar spela fel eller glömmer bort sig, säger Edith och skrattar.
De räknar med att de lärt sig ett 20-tal låtar under veckan och ser fram emot att uppträda med dem på Burträsksvängen lördag, klockan 14.00.
Gissningsvis kommer ingen i publiken att sitta still och bara glo.