13:40. Nyfikna och förväntansfulla människor börjar samlas utanför den norra entrén och inom bara några minuter står ett 50-tal ute vid trappen och väntar på att portarna ska slå upp.
Längst fram i kön står Sven Israelsson tillsammans med makarna Gudrun och Olle Larsson.
– Vi ser mest fram emot att se vårt barnbarn dansa, men också Sara-Vide Ericsons fantastiska utställning, säger Olle.
Lite längre bak i kön står Skelleftebon Marika Rehnman som sett fram emot öppningen länge.
– Jag har följt det här bygget sedan start och sett det växa fram. Min arbetsplats ligger här i närheten så jag ser det därifrån, sen har jag också varit och kikat in lite. Men det ska bli så spännande att äntligen få se det inifrån, säger hon.
13:50. Den norra entrén öppnas och ut kommer plötsligt ett 30-tal barn iklädda vita fladdrande kläder och färgglada scarfar. Det är Skellefteå Dans- och Balettförening som ska framföra ett egenkoreograferat stycke på trappen inspirerat av Sara Lidmans ”Hjortronlandet”.
– Det andra numret heter ”We are the people” och är inspirerat av människorna och invånarna som kommer att fylla detta hus, säger koreografen Kajza Rauhala.
14:00. Uppe på den norra terassen har en del inbjudna gäster samt ledningen samlats för att genomföra en öppningsceremoni. Det är kommunalrådet Evelina Fahlesson, Västerbottens landshövning Helene Hellmark Knutsson, kulturbolagets vd Maria Ekberg Brännström och SBB:s vd Ilija Batljan som ska plantera ett träd av varje sort som används för att bygga Sara kulturhus. Ceremonin livesänds även för besökarna nere i stora kulturhustrappen samt digitalt.
– Att vi nu sätter den här tallen, granen och eken i jord blir istället en viktig markering på vårt bidrag till det hållbara samhället, säger bland annat Maria Ekberg Brännström.
Samtidigt öppnas dörrarna nere i kulturhuset och Skellefteborna får äntligen komma in i värmen. Besökaren Raju Aryal vandrar runt på utställningen Woodlife Sweden, som presenterar 40 svenska träprojekt som visar hur arkitektur och design kan bidra till minskad klimatpåverkan.
– Jag var ledig idag och visste inte vad jag skulle göra. Då berättade min fru att det här öppnade idag och det passade ju perfekt. Det är ett helt fantastiskt hus – idag skapas det historia, säger han.
Raju Aryal har tidigare jobbat på Bygg- och miljökontoret på Skellefteå kommun och har sett kulturhuset från idé till färdig produkt.
– Trä är verkligen livet, det försörjer oss och ger oss en hållbar framtid, säger han.
En annan utställning som har vernissage är Sara-Vide Ericsons ”Ditch Dance”. Sara-Vide blev sommaren 2020 inbjuden av Skellefteå konsthall att bo och verka i Sara Lidmans föräldragård i Missenträsk under tre veckors tid.
Några som är inne i konsthallen och spanar in de monumentala oljemålningarna är Maria Marklund och Lill Fagerheim.
– Vi har inte sett något från henne förr, men målningarna är ju helt otroliga, det känns som att man kan gå in i dem, säger Maria.
På frågan om vad de tycker om själva huset svarar de:
– Man har ju förstått att det är stort när man sett det utifrån, men inifrån känns det verkligen gigantiskt.
Inne på konsthallen går även en annan prominent besökare runt och kikar. Det är ingen mindre än Sara Lidmans systerson, Erik Danielsson, som kommit till öppningen.
– Jag tror verkligen att Sara hade gillat detta hus. Även om det är stort så är det inte vräkigt, det är stramt och enkelt. Sedan älskade hon ju trä, man skulle till och med kunna kalla henne för trämissbrukare, så det hade hon nog också tyckt om – att det är byggt i trä, säger han.
15:00. Det är verkligen liv och rörelse överallt inne på kulturhuset vid den här tiden. Några besökare sitter i den stora trappen och följer livesändningen som pågår på skärmen. Andra vandrar emellan utställningar. Två stycken som dragit sig undan lite och ritar inne på Konstverkstan, som Museum Anna Nordlander och Skellefteå konsthall håller i, är Esther Lundholm Larsson och Noemi Sevdin.
– Vi båda ritar väldigt mycket, så det är kul att det här finns och jag kommer nog gå på en del workshops, säger Noemi.
– Jag tror nog att jag mest kommer hänga på biblioteket, men det känns väldigt kul att det äntligen öppnat, säger Esther.
Samma tid pågår även genrepet av en av Västerbottensteaterns tre föreställningar som har premiär denna vecka, nämligen ”Frihet, jämlikhet och nalta tro”.
– Den kommer gå som en lunchföreställning här på scenen under kulturhustrappen och har premiär den 9 september, säger Mia Asserud, publikutvecklare och biljettansvarig.
– Det är massor med spänning som släpper idag, det känns verkligen helt underbart att äntligen få komma igång, säger Fransesca Quartey, vd Västerbottensteatern.
Inne på biblioteket är det också full rulle. Någon som är glad över det är Mikke Ejrevi, avdelningschef.
– Åh, vad vi har längtat för att få ta emot besökare. Allt är ju inte helt klart än, men folk verkar glada ändå. Det har varit en ömsesidig längtan, säger han.
16:00. Antalet besökare börjar avta och några rör sig åter mot den norra entrén. Två som känner sig nöjda är de som vi först träffade på utanför dörrarna: Gudrun och Olle Larsson.
– Vi är glada över besöket, Sara-Vides utställning som vi kom hit för att se var verkligen fantastisk, säger de innan de beger sig ut mot parkeringen.
Även konstnären själv verkar väldigt nöjd över vernissagen.
– Att ha vernissage samtidigt som själva huset öppnar har gjort att hela dagen har känts som en enda stor fest, säger hon.
Anna-Karin Larsson, konstintendent på Skellefteå Konsthall, känner sig också nöjd med öppningen.
– Det känns fantastiskt att äntligen ha utställningslokaler som håller för större utställningar. Responsen har varit jättebra, alla besökare har varit positiva, säger hon.
17.00. Nu är det bara ett fåtal besökare kvar i huset. Några är kvar inne på biblioteket, andra står och småpratar i ett hörn. Reportrar och tv-team packar sina väskor. Men Sara kulturhus har öppnat, och kommer ha öppet enligt ordinarie öppettider, till klockan 20, från och med nu.
– Jag blev så rörd när huset äntligen fylldes med liv. Det är ju det här vi har väntat på, det är ju därför vi har skapat huset. Det är först nu det blir på riktigt, avslutar Maria Orvesten, arkitekt på White arkitekter.