Mudderverket på plats i Skelleftehamn, hela anläggningen väger 550 ton.
Vi minns 2021
Dessutom var Skellefteå kommun på tårna och det påbörjades en del omtalade gatu-, rondell- och torgbyggen. Ytterligare ett omfattande bygge var slutspurten på kulturhuset...
När jag går igenom årets klipp så är det bara att konstatera: Det var byggenas år. Förutom några undantag på sommaren så har alla personer jag fotograferat haft reflexkläder och hjälm.
Ett reportage jag minns extra väl handlade om muddringen i Skellefteå hamn. Besöket var bokat lång tid i förväg, och vädret kunde ha varit hur som helst. Men det var toppen; en vindstilla junidag och knappt ett moln på himlen.
Kommunens projektledare Anna Lundström hade ordnat ett perfekt arrangemang. När vi träffades i kommunens hamn stod en bogserbåt och väntade på att skjutsa oss till plattformen där den stora grävmaskinen stod.
Skepparen Mikael började med att köra ett helt varv runt mudderverket så att jag kunde filma och fotografera från alla håll.
Vi närmar oss sedan arbetsplattformen, grävmaskinsten ställer ner den gigantiska skopan och vi kan gå ombord. Håkan klättrar ner från hytten och berättar om sin grävmaskin som givetvis är rekordstor. Den ska nå ner till botten på cirka 10 meters djup och där ha kraft nog att gräva loss material.
Pratstunden är över och han ska gräva vidare. Frågan är om vi får stanna kvar en stund för fotografering på en säker plats, det vill säga på en platå en våning upp. Han funderar ett tag och säger att det nog ska gå bra, men tillägger "ramla inte".
"Ramla" tänkte jag förnärmat. Jag är väl inget barn heller. Nog kan jag väl gå i en trapp!
Ingen förklarar varför det finns risk att man ramlar.
Jag och Anna går upp och jag gör mig redo för att både filma och fotografera. Håkan kör ner skopan i djupet och når bottnen som är stenhård. Det är de sista grävningarna med maskin innan man ska spränga. Skopan dras längs bottnen i hopp om att något ska släppa. Kraften tar tag i plattformen och den kastas hit och dit som en vante trots att den väger 550 ton. Krängningarna känns enorma och är helt oväntade. Det är förmodligen samma känsla som en jordbävning.
Mobiltelefonen som jag skulle filma med är på vippen att glida ur händerna. Systemkameran som hänger över armen börjar pendla och håller först på att slås mot ett räcke, sedan mot en vägg. Vi försöker gå men krängningarna kommer vid oväntade tillfällen och vi ser förmodligen ut att vara på fyllan.
Någon användbar film blir det inte, och efter lite fotografering lyckas vi i en lugnare stund ta oss över till bogseraren som står och väntar.
När vi kommit tillbaka till land tar vi bilarna till norra hamnen där muddermassorna har använts för att göra ny mark. Det är ett imponerade stort projekt som kommunen låtit göra.
Tillbaka på kontoret går jag igenom bilderna och önskar sidmallen 301. Begäran är alltså tre tidningssidor! En förvånad chef undrar om jag har fog för det, och jag lovar att fylla. Det ska vara 3 500 tecken text samt nio bilder, och tack vare att besöket var på flera platser finns relevanta bilder, dessutom var de vackra med klara färger tack vare vädret.
Reportaget blev jättesnyggt, och när jag senare träffade Anna på ett annat bygge sade hon att hon fått mycket beröm, vilket var välförtjänt. Det var ju hon som riggade och dessutom tvingades vara med på bilderna.
Själv snubblade jag omkring i bakgrunden. Men ramlade inte!
Klipp från tidningen 4 juni 2021