Plastbitarna från motorcykeln låg i diket vid minnesplatsen efter dödsolyckan den 15 september.
Jag som nyexaminerad journalist är förväntansfull inför det yrkesliv som ligger framför mig. Redan nu har jag varit med om saker som jag imponerats av, som berört mig, som fått mig att himla med ögonen, och som fått mig lite ur balans.
Jag har rapporterat om allt ifrån vilken restaurang som fyller mest vin i glaset, nystartade bolag och gatuavstängningar – till stora bränder, mordförsök och dödsolyckor. Ingen dag är den andra lik, och varje dag överraskar mig med nya arbetsuppgifter. Och jag älskar det.
...Om man nu kan uttrycka sig så, med tanke på det sistnämnda. Är det verkligen rätt att säga att jag älskar att rapportera om förödelser? För det är naturligtvis inte riktigt så jag menar. Det är svårt att sätta ord på känslan, och jag har bollat fram och tillbaka med kollegor om hur man egentligen bör uttrycka det. För mig är det adrenalinet, det höga tempot och engagemanget som sporrar.
Men verkligheten bakom rapporteringen kan faktiskt få mig ur balans, för ibland blir den väldigt påtaglig. Som när jag såg blodstänk i korridoren efter mordförsöket på Sjungande dalen, och plastbitarna från motorcykeln efter dödsolyckan i Falmark.
Bloddropparna på golvet utanför lägenheten på Sjungande dalen gjorde ett svindlande intryck.
Orden jag knappar ner på mitt tangentbord blir med ens så mycket mer levande när jag får se det jag rapporterar om med egna ögon. Det finns en verklighet bakom polisens händelsenotiser, tingsrättens domslut och SOS automatutskickade larm. Och det är när jag åker ut och tar del av den som orden från mitt tangentbord kommer till liv – på riktigt – för mig.
Det tog emot en aning när jag och min kollega Saga abrupt fick avbryta vår lunchrast för att åka ut till Anderstorp där ett flerfamiljshus stod i lågor. Jag hade ju precis fyllt på min kopp med varm choklad.
Efter att branden släckts.
Väl på plats fick jag en helt annan känsla i kroppen. Den täta brandröken reste sig upp mot himlen. Polis, räddningstjänst och ambulanspersonal kryssade fram mellan avspärrningsband och fordon vars blåljus pulserade över parkeringen. Privatpersoner – som var alldeles för tunt klädda för att visats utomhus i november – såg uppgivet på när taket de nyss haft över sina huvuden förvandlades till kol.
Plötsligt var en avbruten lunchrast och den sedan länge avsvalnade koppen choklad inte särskilt mycket av ett bekymmer.
Dagen efter den stora branden på Anderstorp.
Blod på dörrkarmen till lägenheten där det misstänkta mordförsöket ägt rum.
Spår från krocken mellan bilen och motorcykeln.
Det misstänkta mordförsöket på Sjungande dalen inträffade den 18 oktober.