Hanna Öhman tillsammans med dottern Selma.
Vi minns 2021
”Att bry sig om sig själv är inte självcentrerat, det är självbevarande, och det är en handling av politisk krigföring”, är ett citat av feministen och människorättsaktivisten Audre Lorde.
Läs det igen. Med det citatet som utgångspunkt vill jag minnas tillbaka på det här året.
Förlossningskrisen har riktat ljuset på ohållbara arbetsförhållanden inom ett kvinnodominerat yrke, men även brister och kunskapsluckor inom ett vårdområde som berör kvinnor. Ett problem som alltid har funnits och fått fortgå trots förödande konsekvenser.
I årtusenden har mediciner fungerat utifrån antagandet att manliga kroppar kan representera mänskligheten som helhet. Som ett resultat av detta har vi en enorm historisk databrist när det gäller kvinnokroppen. Därför är det inte särskilt förvånande att förlossningsskador har varit ett eftersatt område inom forskningen.
Under året har jag träffat tre modiga kvinnor som öppenhjärtigt har delat med sig av sina erfarenheter av förlossningsskador. Deras berättelser har berört mig djupt och fått mig att inse vilka konsekvenser dagens kunskapsluckor har.
I somras träffade jag Hanna Öhman, som 2011 drabbades av den allvarligaste formen av förlossningsskada – sfinkterruptur. Det innebär att man spricker hela vägen från slidan till ändtarmen. Sedan dess har svåra smärtor varit ständigt närvarande i Hannas liv.
Med 30 operationer i bagaget har hon kommit till insikten att hon troligen aldrig kommer att bli återställd. Via sin blogg, podcast och sociala medier bidrar hon till att krossa tabun. På Hannas community ”Våga vägra förlossningsskador” samlas flera tusen kvinnor för att ta del av varandras erfarenheter.
Katarina Larsson.
Mot slutet av sommaren fick jag prata med Katarina Larsson, vars liv präglas av svåra fysiska och psykiska smärtor till följd av en förlossningsskada som upptäcktes alldeles för sent.
Hon berättade om hur hon blev hänvisad till psykolog när hon sökte hjälp för smärtor. Men även att hon fick bedövningsgelé utskrivet och blev uppmanad att ta ett glas vin för att slappna av när hon hade problem med samlivet.
Även Katarina har kommit till insikten att hon aldrig kommer att bli helt återställd. Smärtorna är fortfarande ständigt närvarande och hon lever ett liv med många begränsningar. Hon vill också tvätta bort skammen kring förlossningsskador.
Ann-Britt Strömberg.
Förlossningsskador är ett tabubelagt ämne, som för många är kopplat till skam, och jag kan bara föreställa mig hur tabubelagt det var förr i tiden. Därför är jag så oerhört tacksam att jag i september fick skildra Ann-Britt Strömbergs historia. Hela hennes vuxna liv har styrts av en förlossningsskada som upptäcktes först efter 47 år.
”Vi kvinnor ska inte behöva stå ut bara för att vi fött barn”, sa hon vid vårt möte.
För mig är det en stor ära att ha fått förtroendet att skildra de här kvinnornas berättelser från ord till text. Om ni läser det här vill jag att ni ska veta att ni inspirerar mig.
Genom att ni sätter ned foten för er själva, bidrar ni till att inspirera andra att våga göra samma sak. Jag är övertygad om att det ger ringar på vattnet och hjälper många andra kvinnor. Det gör mig varm i hjärtat.
För att bry sig om sig själv är inte självcentrerat, det är självbevarande, och det är en handling av politisk krigföring. Det är att stärka systerskapet.