Första dygnet visste vi väldigt lite om vad som faktiskt hänt. De initiala uppgifterna uppgav bara att en person skadats i ett mordförsök på Morö Backe. Många tänkte kanske att det handlade om någon typ av kriminell uppgörelse. Morgonen därpå spred sig ryktet att det handlade om ett barn, som överfallits och utsatts för mycket grovt våld. Rädslan spred sig bland Skellefteborna – tänk om förövaren var på fri fot? Kan det hända igen? 

Trycket mot oss i media ökade enormt. Varför berättar ni inte mer detaljer? Samtidigt var uppgifterna från polisen knapphändiga och det dröjde innan vi fick bekräftat att det rörde sig om ett barn – och att även förövaren var en ung person. Spekulationerna i sociala medier ökade och plötsligt var Skellefteå i centrum för hela Mediesverige. Kvällstidningarna skickade upp reportrar som målade upp stan som ett skräcknäste. 

Polisen gick ut och berättade att den misstänkte gärningsmannen inte längre befann sig i stan för att lugna allmänheten och samtidigt startade en hetskampanj på sociala medier där diverse troll, där de flesta verkar bo i södra Sverige, krävde att pojken skulle hängas ut med namn och bild och förvisas från landet. Vissa gick så långt att de även hotade både journalistkollegor och personer i pojkens närhet. Fullkomligt oacceptabelt naturligtvis.

Mitt i detta befann sig Norrans reportrar, som skulle navigera i en flod av rykten och fakta och det enorma sug efter information som fanns från allmänheten. En utredning startade som visade att pojken fyllt 15 år vid överfallet och därmed var straffmyndig och i slutet av september väcktes åtal. Därmed hamnade saken i ett nytt läge, då detta innebär att det blir en rättslig provning – den rättegång som nu pågår i Skellefteå tingsrätt under ett rigoröst säkerhetspådrag.

I samband med att förundersökningen blev offentlig klarnade också fler detaljer kring hur det hela gått till och här gäller det för oss i media att navigera mellan vårt uppdrag att på ett objektivt sätt förklara vad som hänt, och därmed också slå hål på en rad rykten, samtidigt som vi ska visa hänsyn mot de inblandade. Var går gränsen här? Det finns lika många svar på den frågan som det finns utgivare och därmed kommer vi inom media också att göra olika bedömningar.

Vi på Norran för dagligen samtal kring dessa svåra ställningstaganden och väljer bort en rad detaljer, men samtidigt är det också vår uppgift att försöka förklara vad som hänt och hur detta ofattbara kunde ske. Åsikterna bland er läsare går vitt isär, vissa tycker att vi skriver alldeles för lite och skyddar gärningsmannen, medan andra inte tycker att vi borde skriva en enda rad om detta. 

Vi valde till exempel att skildra vad den misstänkte sagt i förhör, för att visa hur erkännandet vuxit fram, och fick då höra att detta var kränkande mot pojken. Men är det kränkande att återge vad en misstänkt sagt, bara för att han inte uttrycker sig som gemene man, på grund av sin funktionsnedsättning? Vi ser det inte så. För oss är det självklart att alla sidor ska få komma till tals och att alla har rätt till sitt eget språk.

Det som hänt är fruktansvärt, flickan kommer att få men för livet och att detta hänt i vår annars så trygga stad är egentligen helt ofattbart. Jag har full förståelse för att det är otroligt jobbigt för personalen på skolan, klasskompisar och närstående till de inblandade att läsa om detta. Det är nog det tuffaste många av oss journalister varit med om också. Vår krimreporter är erfaren och har bevakat både mord och hemska våldsbrott tidigare, men det här är ett rättsfall som på många sätt saknar motstycke i Skellefteås kriminalhistoria. Att plöja igenom hundratals sidor av förhör och medicinska utlåtanden med den ena hemska detaljen efter den andra för att kunna bilda sig en uppfattning om vad som faktiskt hänt är inget man ser fram emot. 

Men att vi inte ska bevaka ett av de värsta våldsdåden i Skellefteås historia, för att det är jobbigt för oss att skriva om eller för allmänheten att läsa om, är inget alternativ. Vi kommer att fortsätta göra vårt bästa för att skildra den fortsatta rättsprocessen, och även andra kommande publiceringar, så bra vi bara kan – ur alla aspekter.