Lorentz Andersson backade aldrig för att ta ansvar

När Lorentz Andersson skulle göra sin första dag som landshövding i Västerbotten tog han bussen till jobbet. Inget konstigt med det tyckte han själv. Och det var så han var, Lorentz Andersson, en pragmatiker.

September 1998. Lorentz Andersson, Aron Engström och Per-Erik Larsson valvakar.

September 1998. Lorentz Andersson, Aron Engström och Per-Erik Larsson valvakar.

Foto: Leif Andersson

Skellefteå2023-10-01 10:15
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Just den dagen var det förmodligen mest praktiskt för honom att ta bussen från Skellefteå till Umeå. En värdig entré för en ledare som framför allt vill hitta lösningar och inte bara upprätthålla en yta.  

I mitten på 1980-talet, när jag var ung och nyanställd fotograf på Norran, mötte jag Lorentz i många olika sammanhang. Han varm i kläderna som kommunstyrelsens ordförande medan jag var oerfaren och osäker i min roll. Men det påverkade inte hans bemötande mot mig, för Lorentz Andersson gjorde inte skillnad på folk. Han var nog den politiker som var lättsammast att samarbeta med. Hade man önskemål om var eller hur en bild skulle tas så ställde han nästan alltid upp. De skrivande reportrarna vittnade om att han dessutom var lätt att få tag i. Trots att detta utspelade sig långt innan alla var ständigt uppkopplade via smartphones och datorer, såg han alltid till att ringa upp den som sökt honom. Lorentz kunde man lita på, sa nyhetsreportrarna.  

Våren 2017 fick jag nöjet att göra en längre intervju med honom. Då hade han lagt sina uppdrag bakom sig och var en före detta makthavare och jag hade sedan flera år tillbaka konverterat till skrivande reporter. Ett trivsamt möte hemma i villan i Ursviken där han blickade tillbaka på en imponerande resa genom livet, från uppväxten i Ursviken till maktens korridorer i Skellefteå, Umeå och Stockholm. Flera gånger kom han tillbaka till vänskapen med Göran Persson. Två ledare som faktiskt var ganska lika i sina övertygelser, att man skulle ta ansvar för sina beslut och att den offentliga ekonomin skulle hanteras ansvarsfullt, plus och minus skulle alltid vara i balans.  

Jag förstår att många har en helt annan bild av Lorentz Andersson, att han hade hårda nypor och att han inte lyssnade. Men så kan en makthavare som tar ansvar över helheten uppfattas. När några människors intressen måste stå tillbaka för det gemensammas intresse så kan de som representerar makten uppfattas som hänsynslösa. Men Lorentz backade aldrig för att ta ansvar för sina beslut, vare sig de var populära eller inte.