Det jobbas på många håll för att få in entreprenörskap i skolan och för att starta innovationsprocesser i många olika sammanhang, men sällan ser man någon jobba med att lära människor att de faktiskt inte behöver kunna allt. Att det går bra att fråga andra om hjälp och råd och ändå är det kanske den snabbaste vägen till kunskap.
Vi kan kämpa på, göra försök, misslyckas, lära oss något och komma igen. Det fungerar också som en bra kunskapskälla, men dessvärre är det alldeles för många som inte klarar av att ta ett misslyckande och då låter de helt enkelt bli att försöka. Därför borde vi satsa mer på att våga göra någonting helt förutsättningslöst. Så länge vi väljer de trygga upptrampade stigarna uppstår inga nya idéer.
Organisationer som har förstått det här är Nyföretagarcentrum i Skellefteå, Almi och många andra som arbetar med nyföretagande. Där driver man mentorprogram för att företagaren ska kunna få nya tankar och idéer att jobba vidare med. De får lära sig att genom att fråga andra, prata med andra och utbyta idéer med andra så utvecklas man och behöver inte utforska och upptäcka allt själv utan man kan bygga vidare på andras kunskaper och brister.
Här är det naturligt att satsa för alla förstår att företagandet är viktigt för den framtida välfärden och för kommunens överlevnad. Det är många företagare och chefer som ställer upp och är mentorer. Vikten av kunskapsutbyte när det gäller dessa frågor har man lyckats få en djup förståelse och en hög status för. Det är bra jobbat!
På mitt jobb på Exploratoriet försöker vi få alla att förstå att den framtida kompetensförsörjningen är minst lika viktig som nyföretagande. Många pratar om det men det är fortfarande inte många som satsar på det och många tänker att det får någon annan sköta.
Den status som nyföretagande och företagande lyckats upparbeta har vi långt kvar till när det gäller framtidens kompetensförsörjning. I dag satt jag och lyssnade när flera elever från en skola var på besök hos oss för att avsluta ett projekt som de jobbat med tillsammans med våra pedagoger, kommunens pedagoger och Skellefteå Kraft. När jag satt där och lyssnade slogs jag av storheten i det Skellefteå Kraft fick vara med om. Så många intressanta synpunkter och idéer som eleverna hade kring hur framtidens energiförsörjning skulle se ut, och det engagemang som eleverna visade inför solceller, vätgas och lagring av energi fick mig att inse att det nog skulle kunna komma en och annan energiingenjör ur den här gruppen.
Inte nog med det, ur alla dessa möten som Skellefteå Kraft haft med barnen under åren de engagerat sig så räcker det att något i deras idéer sår ett enda frö som kan landa till en produkt som alla i framtiden behöver. Den kanske kom i dag, eller så kanske den kommer nästa gång.
2011 jobbade jag i ett projekt med barn från Rinkeby i ett Vinnova-finansierat projekt. Barn från12 – 17 år deltog och fick berätta om problem som de såg i sin vardag och som någon innovation skulle kunna lösa åt dem. Det var jätteintressanta tankar och idéer som kom fram och den mest spännande idén av alla hade två killar som tyckte att det var lite jobbigt att vara utan pengar på stan ibland.
– Det är jättejobbigt att kunna stå bredvid en bankomat, ha med sig kortet och en telefon men inte på något sätt kunna få in pengar i bankomaten, tyckte de.
De presenterade sina idéer i Kista och dit hade vi ledare bjudit in företagsledare från Ericsson, SEB, Nordea och många andra av de stora bolagen och jag var väldigt förvånad över att så många kom. Men det här var någonting helt nytt, en ny arena att möta framtidens kunder och arbetskraft på. De såg en möjlighet i att möta de här barnen och ta del av deras kunskaper om deras vardag i en stor förort som garanterat skiljer sig mycket ifrån deras egna kvarter i helt andra delar av Stockholm.
Killarna presenterade sina tankar kring sitt bekymmer att ibland vara kontantlösa trots närhet till bankomat och bara ett telefonsamtal ifrån en förälder och i den efterföljande workshopen där företagen fick prata mer med barnen blev dessa två killar uppslukade av alla närvarande banker.
Ett år senare, 2012 lanserades Swish för första gången, om det skulle ha kommit till utan killarnas tankar kan jag inte säkert säga, men visst känns det som en ganska tydlig koppling till den utveckling som kan ske om man inser att det är lönsamt att fånga upp unga hjärnor – precis som Skellefteå Kraft gjorde i dag.
Lika viktigt som företagande och nyföretagande är för Skellefteås framtid, kanske till och med viktigare, är vår framtida kompetensförsörjning. Därför är det viktigt att alla är med och bidrar till att utveckla den och visa på alla möjligheter som finns för ungdomarna i framtidens Skellefteå. Det är svårt att ställa frågor kring saker man inte ens vet att de finns. Det är svårt att vara nyfiken på det man aldrig mött. Det är svårt att välja en framtid man inte vet något om. Om det är svårt att fråga om råd på grund av prestige eller annat, är det än svårare att fråga om råd när man inte ens vet vad olika yrken innebär.
När barn och ungdomar får vara med i möten med företag och dessutom får känna att företagen är intresserade av att lyssna på dem, då vinner vi mycket. Vi har några företag vi jobbar med i dag och jag är ganska säker på att de kommer att vara framtidens vinnare när ungdomarna uppnått yrkesverksam ålder. De har gjort intryck, det betyder kanske inte allt, men det betyder väldigt mycket!
Annica Bray är chef på Exploratoriet - Skellefteås Science Center. Hon har en enorm arbetslivserfarenhet inom allt från digitala näringar till tung industri och basnäringar. Hennes ständiga drift att lära sig nya saker har resulterat i tre olika universitetsexamina. Hon är politiskt aktiv, sitter i olika styrelser och gör en del volontärjobb. Under femton år har hon drivit flera olika företag inom olika branscher. Hon har arbetat på Aftonbladet, Paregos och Handelskammaren för att nämna några arbetsplatser. De mest spännande uppdrag hon har haft är ett nuvarande volontärarbete för Nasa där hon översätter texter från ”HiRISE, the BeautifulMars Project” och ett läraruppdrag för en flygvärdinna för Panam och en regeringstjänsteman från Lichtenstein.