Vi minns 2020
Alla stora evenemang var inställda. Det skulle heller inte bli auktioner, marknader, loppisar, släktträffar och annat som man kan besöka för att relativt enkelt fylla en sida eller två i tidningen.
Inte ens byabesöken skulle gå att göra, vem vill kliva in på folks gårdar när man vet att de kanske är rädda?
Nu gällde det att smida alternativplaner inför den så kallade nyhetstorkan.
Själv hade jag träffat min mamma några gånger under våren utomhus på en parkbänk och bjudit på fika. Hade också hört 70-plussare som upplevde sig så instängda att det kändes som ett fängelse. Men att vara utomhus var ju inte förbjudet. Kunde man uppmuntra folk att träffas ute mera?
Några kolleger hade planerat för en serie om vandringsleder. Jag tänkte något mera stillsamt, för den som mer bara vill träffas. Kommunens parker, kunde det vara något?
Parkchefen kontaktades, och hon fick ge några förslag. Kravet var att de skulle finnas runt om i kommunen och inte bara i stan. Skicka fakta om varje park, bad jag, så fixar jag resten.
I slutet av juni var det dags för första besöket. Lite fjärilar i magen som vanligt när man ska närma sig folk helt oplanerat. Vill de vara i tidningen? Hur fina parkerna än skulle vara så räckte det inte med blommor. Det krävdes människor på bild också.
Frågan var också om folk var så coronarädda att de inte vågade prata med en okänd människa på två meters håll.
Men oron var obefogad, folk var med på noterna som vanligt. Ett skäl tycks ha varit att de var lite stolta över just sin park och att den skulle bli omskriven.
Jag gjorde fem avsnitt i serien och kollegan i Malå gjorde ett. Ibland var det nödvändigt att fara även om vädret var murrigt men det visade sig inte vara något problem. Tacka hundarna för det! De ska rastas i alla väder, och hussar och mattar styr gärna stegen genom en park.
Besöket i Burträsk gjordes en fredag i extra ostadigt väder, men det fanns inget val, avsnittet skulle gå i tisdagstidningen. För att få någon människa på bild ringde jag parkarbetarna och riggade ett möte. Det blev fina bilder av personalen i orange regnkläder mot grönskan.
Sedan gick jag runt på egen hand, och trots vädret var så mycket folk i farten att kvoten blev överfull. Istället för en sida sade jag till chefen att jag ville ha två sidor för att rymma alla bilder.
Besöket i Burträsk blev det jag minns bäst från jobbsommaren 2020.