Annica Bray
Tack och lov var det engelska så det var enkelt att följa med ändå. Han pratade fort och med hela kroppen när han beskrev sitt hemland. Vi pratade om hur lika Sverige och Kanada är. Om skogen, vattnet, vintern och djuren. Det var spännande att höra hans berättelser och roligt att inse att när man träffar en kanadensare så är mycket av det jag vanliga ”skrytet” för litet. I vanliga fall berättar jag om hur storslaget och vackert allting är här, men när det kom till Mathew hade han redan hunnit före och hans älvar, skogar och laxar var större än de jag kunde dra till med.
Efter en stund kom vi in på anledningen att han flyttat till Sverige, till en ort dit inte många hittar. Han berättade att när han var ung drömde han om att bli dataspelsprogrammerare, framtiden hade varit klar och utstakad. Allt gick precis som det var tänkt och när han var kring 25 hade han drömjobbet på ett dataspelsbolag. Det var då han träffade sin nuvarande fru som var ifrån Sverige. Hon var i Kanada ett halvår och sedan skulle hon hem och han följde med.
Han fick ett djupt veck i pannan när han fortsatte sin berättelse. Mathew berättade om ångesten att lämna drömjobbet och den långa resan till ett helt okänt land. När han väl kom till Sverige kände han sig plötsligt som hemma igen, men det fanns ett problem, och det var det där med jobb. På orten där hans blivande fru bodde fanns inga häftiga dataspelsbolag. Jobben som fanns var kassörska, lärare, vårdare - den stora arbetsgivaren var gruvbolaget på orten. Med sin dataspelsingenjörsexamen kändes det tämligen hopplöst för honom.
När det låter som mest ledsamt spricker han plötsligt upp i ett stort leende och det gnistrar ur hans ögon. Hela kroppen blir full av liv och så nästan skriker han:
– Men så behövde de någon som kunde programmera sprängtruckar och det är ju precis det jag kan. Jag fick jobb och fattar du hur häftigt det här är? Det är ju så mycket häftigare än dataspelen, nu gör jag ju det på riktigt istället. Förr programmerade jag spel där det sprängdes saker men nu ser jag hur berget flyger i luften – det är helt fantastiskt!
Hans berättelse berör mig och gör mig glad. Jag har tänkt på honom ofta och inte dragit mig för att berätta hans historia. Den är så fantastisk tycker jag. Den visar verkligen på hur svårt det kan vara att välja rätt väg i livet. Mathew hade i varje fall en dröm om något och hade turen att den drömmen gav honom en utbildning som faktiskt var ganska användbar. Programmeringen till dataspel och sprängtruckar skiljer sig inte åt mer än att han med sin utbildning snabbt kunde ställa om. Jag kan tänka mig att han aldrig ens tänkt tanken på att bli sprängtrucksprogramerare, mest troligt visste han inte om att det fanns ett sådant yrke, när han var ung.
Det sägs att barn kring sju år känner till ungefär tjugo olika yrken och antalet är detsamma när barnet vuxit till sig och kommit upp i tonåren. Det sägs också att vi har mellan 8 000 – 9 000 olika yrken i Sverige. Därtill sägs det att 65 % av alla barn som går i skolan nu kommer att ha jobb som i dag inte ens finns. Det kan vara rätt eller fel, men det går helt klart att konstatera att barn och ungdomar har alldeles för dålig insikt i vilka yrken som finns och kanske ändå värre, vad yrket innebär. Framtiden kommer att se annorlunda ut, det vet vi.
För att möta behovet i framtiden arbetar vi på Exploratoriet för att dra igång något som kallas Arbetsmarknadskunskap i vår region. Det hoppas vi ska bidra till att öka förståelsen för arbetsmarknaden och kanske lyckas en och annan som drömmer om att bli dataspelsprogrammerare redan i dag inse att sprängtrucksprogrammerare är ett spännande yrke att satsa på.
Annica Bray är chef på Exploratoriet - Skellefteås Science Center. Hon har en enorm arbetslivserfarenhet inom allt från digitala näringar till tung industri och basnäringar. Hennes ständiga drift att lära sig nya saker har resulterat i tre olika universitetsexamina. Hon är politiskt aktiv, sitter i olika styrelser och gör en del volontärjobb. Under femton år har hon drivit flera olika företag inom olika branscher. Hon har arbetat på Aftonbladet, Paregos och Handelskammaren för att nämna några arbetsplatser. De mest spännande uppdrag hon har haft är ett nuvarande volontärarbete för Nasa där hon översätter texter från ”HiRISE, the BeautifulMars Project” och ett läraruppdrag för en flygvärdinna för Panam och en regeringstjänsteman från Lichtenstein.