Hon sitter vid köksbordet och gräver med en tesked på just det ställe, precis nedanför korken, där det allra fetaste och göttaste brukar fastna när det allra sista i yoghurtkartongen ska ätas upp.
Han står vid diskbänken och handdiskar frukostdisken.
På radion berättar Ekots reporter att Greta Thunberg är i USA, att hon har talat i kongressen och att politikerna där har lyssnat på henne med stort intresse. Hon: ”Det verkar som om tjejerna håller på att ta över världen.”
Han: ”Javisst, bara ni själva vill så.”
Bara vi själva vill.
Vill.
Vill vi?
Att sitta i baksätet av gammal vana och låta sig bli skjutsad. Det ligger faktiskt en del tjusning i det, det vet hon av erfarenhet. Bekvämt är det också. Ansvarsbefriat. Den som sitter därbak har all tid i världen att titta ut genom rutan och tala om för den som håller i ratten vart bilen ska köras. Sitta där och berätta åt vilket håll färden borde gå, det är det många av oss som tycker om att göra. Uttrycka en bestämd åsikt. Man tycker att man utfört något viktigt då, samtidigt som man inte gjort någonting alls. Bara sagt hur det borde vara om just jag hade suttit därframme istället.
Det är kilometrar, mil, ljusår mellan tjejgenerationerna ifråga om självförtroende och gåpåaranda.
Hon gräver vidare i yoghurtkartongen och tänker på flickan i Thailand som paddlar omkring på en bräda och plockar plastskräp. Samtidigt försöker denna flicka övertala butikskedjorna att sluta dela ut plastpåsar till sina kunder.
En tjej. En liten en. Hon är bara 12 år.
Och så har vi alla tjejerna som projekterar och leder jättelika byggen. Tjejerna som tar plats i politiken och greppar ordförandeklubbor både till höger och vänster. Tjejer med go, tjejer med flow, som vill så mycket, som kan så mycket.
Tjejerna av i dag kan inte jämföras med tjejerna av igår. Det är kilometrar, mil, ljusår mellan tjejgenerationerna ifråga om självförtroende och gåpåaranda. Och så har de ju äntligen fått både lagstiftningen och tidsandan på sin sida. Som mormor jobbat för. Som farmorsfarmorsmor kämpade för i slutet av 1800-talet.
Föregångarna. Utan dem skulle dagens unga kvinnor stampa omkring på ruta noll utan att komma någonvart.
Men nu gör de inte det. De både vill och vågar. Och trots att det är ganska länge sedan nu, så känns chipsreklamen från mitten 1990-talet så fruktansvärt aktuell.
Grabbarna ska ha fest men "var är brudarna? Vet du var brudarna är?"
Svaret är enkelt.
De sitter därframme. Det är brudarna som kör.