Foto: Lars Westerlund
Kvällen innan tog vi beslutet att trots rädslan stå upp för mångfald. När vi kom till Visby på fredagsmorgonen var staden märkligt tom. En kuslig känsla att gå mot uppsamlingsplatsen och passera stängda utställningstält och nästan tomma gator. Jag fick senare veta att polisen hade rekommenderat flera arrangörer att stänga sina tält eftersom de inte kunde garantera deras säkerhet. Men när vi kom fram till samlingsplatsen var upp emot tusen personer för att tillsammans marschera för kärlek åt alla. Fler än någonsin tidigare skulle gå RFSL Gotlands Mångfaldsparad.
Det var ändå med bultande hjärta som Mångfaldsparaden närmade sig Nordiska motståndsrörelsens tält. Där stod de. Raka i ryggen, uppställda på linje. Ur en megafon kom orden att vi var markerade, vi ska bli bortplockade av Nordiska Motståndsrörelsen, att HBTQ-lobbyn ska förgöras. Flera filmade oss med mobiler. Jag bor bara en kilometer från Kärrtorp där nazisterna med våld förstörde en demonstration 2014. Det var med obehag och rädsla vi passerade nazisterna i tystnad.
När vi äntligen inte kunde höra nazisterna längre tog känslan av gemenskap, kärlek och solidaritet över. Styrkan i att vi var så många gav mig en känsla av att vi gör skillnad. Att vi lever i en tid då vi måste ta ställning för frihet och mänskliga rättigheter. Stora ord. Men vi kan alla göra en skillnad.
Hur vi står upp för varandra i det lilla påverkar den stora bilden. Så nästa gång du sitter på en middag med vänner och bekanta och hör ett skämt om romer, muslimer, bögar eller kvinnor. Ta modet och säg ifrån. Det finns säkert fler runt bordet som kände obehaget och blir glada för att du vågade. Och är du en av dem som var tyst och höll med den som sa ifrån? Visa ditt stöd. Om inte i stunden, så efteråt. Vi som står för att alla människor är lika mycket värda behöver varandra. För tillsammans blir vi starka.
