Åsa Gustafsson Foto: Lars Westerlund
Under de senaste veckorna har jag varit i Malmö, Sollentuna och Göteborg och föreläst på en temadag om bättre möten. Under min föreläsning om inkluderande och välkomnande möten har jag tagit upp frågan om vem som kokar kaffe på möten. När jag ställer frågan har jag sett så många huvuden som nickar instämmande. Och i pausen efteråt har den ena efter den andra (kvinnan) kommit fram med historier om kaffekokning på arbetsplatsen. Det var historien om den nyexaminerade juristen som fick kaffekokaruppgiften på sitt bord. Bland flera nyanställda var hon den enda kvinnan. Nu kämpade hon för att komma från uppgiften samtidigt som hon inte heller ville verka för fin för att göra praktiska göromål. Eller historier av kvinnor i 60-årsåldern som vittnade om att de upplevt samma problem på alla sina arbetsplatser.
”Lite kaffe- vad gör det?”, kanske du tänker. Men klichéartade arbetsuppgifter som kaffekokning spiller över på hur vi ser på kompetensen på andra mer relevanta områden. Jag tänker på mina tidigare arbetsplatser. Den kvinna som alltid fixade fika fick aldrig några avancerade arbetsuppgifter. Jag har också alltid fått frågor om att fixa och ordna för andras trivsel. Alla dessa husliga sysslor påverkar hur alla kvinnor på arbetsplatsen blir bedömda. Konsekvenserna visar sig att det nästan alltid är en majoritet kvinnor i företagens stödfunktioner som HR och administration och män i ledningsgruppen.
Själv kände jag att det enda sättet att skapa min karriär var att säga upp mig och starta eget. Så till er som vill behålla era talanger och uppvärdera era kvinnliga medarbetare har jag ett tips. Turas om att koka kaffe. Alla oavsett ålder, kön eller position kan koka kaffe. Om du inte kan det så är det hög tid att lära sig.
