Förra veckan var en ovanlig vecka. Mot slutet av veckan hade jag äran att vara med och arrangera GuldKalaset i Lycksele. En fantastiskt härlig näringslivsfest där en del av inlandet visade upp det förnämsta de har i företagsväg.
Första delen – Prologen – presenterade flera intressanta föreläsare. Där fick vi den härliga känslan över hur världen krymper och hur enkelt det kan vara att göra stora affärer. Karl Petersén var en av talarna som delade med sig av Luleås erfarenheter när det gällde Facebooketableringen på orten. En härlig beskrivning om hur saker och ting kan vara när det är riktigt enkelt och vi förstår varandra.
Bland vinnarna på kvällen syntes också vilken rikedom ett mångkulturellt samhälle kan bidra till. Här fanns Budhas kaffe och rosteri som skänkt Lyckselesborna en ny nivå när det gäller kaffeupplevelsen. Även Nordic Culvert och Zert som båda finns på en stor internationell marknad uppmärksammades med priser. Nominerade var också Lycksele Bildemontering som skickar 10 000-tals paket till andra länder bland annat USA och Turkiet. Det var festligt, det var glittrigt och människor firade tillsammans. Kontrasten blev stor när jag framåt småtimmarna satte mig i bilen och började köra hemåt. Ur radion strömmade rapport efter rapport om de hemska dåden i Paris.
Det gjorde fruktansvärt ont. Kontrasterna blev enorma. Vädret var uselt och det gick långsamt hemåt och under de två timmar jag satt i bilen blev världen bara mörkare och mörkare. Väl hemma slog jag igång min dator för att få kontakt med omvärlden och då såg jag plötsligt all den kärlek, all den värme och all gemenskap som ändå finns och som är så mycket större än ondskan som finns därute. Det må vara krig i Syrien, det må finnas flera terrorister som inte vill annat än sprida skräck bland befolkningar för att få människor att sluta sig och hålla sig på mattan, det må frodas rasistiska partier som tar hand om människors skräck och använder den för att själva vinna framgång. De kanske inte gör samma fasansfulla dåd som terroristerna gör, men de skor sig på människors rädslor. Allt det där såg jag, men jag såg också att störst av allt är ändå kärleken.
På sociala medier och på olika nyhetssidor strömmade kärleksbudskap, medkänsla och djup sorg för det tragiska som hänt. Det tände ett hopp inom mig att vi människor ändå kommer att fortsätta slåss för vår rätt att umgås över gränser. Älska varandra oavsett tro eller etnicitet. Utöka våra samarbeten och få världens alla människor att komma ett steg närmare varandra och stärka samhörigheten. Martin Luther King sa det så bra: Mörker kan inte fördriva mörker. Endast ljus kan göra detta. Hat kan inte fördriva hat. Endast kärlek kan göra detta.
